Så var det dags igen ...

Efter ett par dagars mindre angenämt mående, ihop med en menstruation som lyste med sin frånvaro, kände jag någonstans att ett graviditetstest kunde vara på sin plats ... Inte för att jag trodde att det var aktuellt, utan för att jag paradoxalt nog var övertygad om att jag inte var gravid, trots de typiska graviditetssymtomen.

Då det begav sig förra gången köpte vi av någon anledning ett två-pack graviditetstest, vilket innebar att vi haft ett över. Då jag kollade såg jag att det var för gammalt. Bäst före-datumet var passerat med ett halvår, så det var väl bara att kasta. Men innan jag kastade det, var jag bara tvungen att prova ... Man kastar ju inte ett oanvänt test. ;)

Jag nämnde det som hastigast för Jonas, som lät sig övertygas när jag bedyrade att jag självklart inte var gravid. Vi var både jättelugna över det, och han dammsög lite medan jag gjorde testet. Då det andra blåa strecket uppenbarade sig, nästan före det första kontrollstrecket, var det svårt att behålla lugnet. Var det möjligt? Igen? Lika förvånande!

Vi hade pratat om det, och vi var medvetna om att det kunde ske. Men inte trodde vi väl ... Att det gick snabbt att bli gravid förra gången var en lyckträff trodde vi, då vi var ett halvår före planeringen. Denna gången var likadan. Vi räknade inte med det förrän om några månader.
Men, vi skulle ju ha i bakhuvudet att testet var för gammalt ... Jonas argument emot det var att om testet var gammalt skulle det snarare inte ha visat något. Inte visa något som inte fanns, så att säga. Han har nog rätt i det, men jag vågade inte hoppas riktigt utan att ha alla eventualiteter klara för mig.

Dagarna gick, och illamåendet och tröttheten kom så småningom över mig. Det har inte varit lika illa som förra gången. Ännu i alla fall. Jag började med Postafen, en tablett mot åksjuka, vilken hjälpte jättebra först. Efter ett par dagar insåg jag illamåendet inte var värt den extrema tröttheten som följde, varför jag slutade med dem igen. Illamåendet återkom, men fortfarande inte speciellt illa. Däremot var det underbart att slippa känna sig drogad av trötthet.
När jag tänker efter så vill jag nog minnas att jag hade en liknande upplevelse förra gången, för även då testade jag Postafen. Så, då vet jag nu att flera oberoende tester visat att illamåendet inte är värt tröttheten!

Ett symtom som är nytt är ömmande bröst. Och jag känner mig jättesvullen om magen. Jag vill gärna tro att det har att göra med en växande livmoder mer än det sötsug jag ådragit mig. Förra graviditeten fick jag viktminskningen på köpet, men något säger mig att det inte blir lika lätt denna gång. Bäst att försöka hålla sina begär i schack. Men har Ni egentligen tänkt på hur vansinning gott det är med kaviarmackor? Eller något så simpelt och näringsfattigt som makaroner och korv med ketchup? Negerbollar. Äpplen. Pop corn. Apelsinjuice. Mat. MAT! MAAAT!!!

Så, vad jag ville få sagt var att jag är mitt i det igen, och trots vår överraskade reaktion så hoppas vi så innerligt att allt går vägen även denna gång!