Första ultraljudet

Efter veckor av vånda var det då äntligen dags för det första ultraljudet! Många tankar har florerat i huvudet, och allt från tvillingar till en tom livmoder har verkat rimligt.

När vi kom dit fick vi vänta ett tag i väntrummet och lugna nerverna lite, men sedan fick vi komma in i det dunkla rummet. Barnmorskan var jättetrevlig, men i dessa nya influensatider så tog hon inte i hand och hälsade.

Det var inga konstigheter, utan hon satte igång med undersökningen direkt. Effektivt. Direkt såg vi att det låg något fosterliknande där. Så kunde vi då bocka av "skendräktig" i alla fall. Så även "tvillingar", eftersom det var ett litet liv där inne.
Rätt snart visade hon även på flimret runt hjärtat, vilket tydde på att det slog. Check. Allt var bra.

Så återstod bara CUB-testet, som skulle ge oss en siffra på sannolikheten till kromosomfel.
Hon mätte lite här och lite där. Huvudet, längden, nackspalten, näsbenet ... Efter undersökningen satte hon sig och knappade in siffrorna i datorn, och kunde sedan ge oss resultatet.

Med tanke på min ålder så var risken relativt hög, 1:470 ungefär. Men med nackmåttet och det faktum att det fanns ett näsben, sjönk siffrorna till ca 1:9000. Underbart! Vi slipper ta ställning till fostervattenprov ...

Hon flyttade fram beräknad förlossning en dag också, så den 28 april lär det vara nervöst hemma hos familjen Almroth.

Sedan åkte vi hem, glada och förväntansfulla. Nu behöver vi inte hålla något hemligt längre, och även fast vi inte hållit inne med något så är det skönt att ändå kunna berätta för vem som helst.

Får vi lov att presentera: Juni. (Kortform av Junior som matchar "Mini".)