Det enda som kan överträffa detta är arbetsfordon av olika slag. Gärna grävmaskiner (opa) och traktorer (gacko).
Under våra dagliga promenader, till synes planlöst irrande runt runt i Linghem, har vi bara ett enda mål; arbetsfordon. Då det är full aktivitet i ett nybyggarområde har vi ofta styrt kosan i den riktningen, för det har varit säkraste kortet då det brukar stå diverse arbetsfordon där. Tyvärr verkar de kommit till en fas då fordon ej behövs, för vi fick snopna gå hemåt igen.
Dagen efter bytte vi strategi och gick till stationen istället, där vi kom ihåg att de ju skulle bygga ut perrongen. Och mycket riktigt fanns där både en hjullastare med hjul (ul) och en grävmaskin med band (bapp).
Storögt tittade Edvin på när de grävde och lastade. Ibland kom tåg förbi, och med utsikt över två tungt trafikerade vägar också så var det världens bästa ställe!
Då vi började småprata med killarna frågade jag om de kunde hjälpa oss gräva upp en häck på vår baksida. Efter en kontakt med deras chef fick vi klartecken; de skulle komma samma kväll. De skulle ta med hjullastaren så de kunde frakta bort buskarna åt oss också.
Hela eftermiddagen gick åt att förbereda Edvin på det som komma skulle, men när kvällen väl kom hade det hunnit börja regna ordentligt och gradtalet sjunkit rejält. Det hindrade dock inte dem, så vi gick ut i regnet och väntade. Edvin hann blöta ner sig om händerna ordentligt innan de kom, men det glömde han snabbt bort när han såg maskinerna närma sig.
Han stod som ett ljus och tittade på medan de grävde och lastade våra stora rotknölar. Det tog inte lång tid alls, men efter ett tag kunde inte ens detta få honom att förtränga smärtan i sina blöta, iskalla händer. De sista minuterna tittade vi från vardagsrumsfönstret, men han var lika nöjd ändå. Precis som pappa, som i och med detta slapp förstöra ryggen på grävning i sommar.
Alla nöjda!
1 kommentar:
Vilket lycklig kille! Mmma
Skicka en kommentar