Barnmorskebesök 4

Vecka 30 (29+3)

Igår var det dags för ännu ett besök hos barnmorskan. Det är "den rätta" barnmorskan och inte samma vi har i föräldrautbildningen.
Det finns inte så mycket att berätta egentligen. Hon mäter, väger och tar prover för att se att allt är i sin ordning.

Nu har svaret på min blodgruppering kommit, och föga överraskande hade jag samma blodgrupp som förra gången jag testade. ;) Jag är en negativ A-lagare. Ja, jag måste se det så för att komma ihåg det ... (Mamma är en positiv nolla ... haha) Enbart 15 % av befolkningen är negativa berättade hon. Och givetvis gatt ju jag kvala in i den kategorin. Våga vägra vara vanlig!!

Viktmässigt hade hon ingenting att klaga på. Enligt hennes våg hade jag gått upp tre kg nu, men då räknade ju hon från inskrivningsdagen och då hade jag ju på grund av ett massivt illamående redan gått ner två kg. Så, det visade sig alltså att jag numera ligger på plus ett kg. Överkomligt ... *siktar vidare mot nollan*
Dock börjar jag nu bli smått orolig då "alla" som vet säger att en viss viktuppgång bara är positivt för att orka med förlossningen ... :/ Nästan nödvändigt! Fast det kanske är en dålig ursäkt för de som gått upp mycket. ;)

När hon sedan skulle göra den obligatoriska magkontrollen, mätte hon från blygdbenet till livmoderns övre kant; 28 cm. Ja, det måttet säger mig ingenting, men enligt henne var det lagom. Hon kände att huvudet låg neråt, och att Mini hade ryggen åt vänster och höger axel utåt mot magen liksom ... Men allt kan hända, och Mini är inte fixerad ännu (känner jag).
Då det var dags att lyssna på Minis hjärtljud började hon med att lägga en klick kontaktgel på magen, och när hon satte dit ultraljudsappareten fick hon en spark! Haha. Gissa om Mini tyckte det var kallt och obehagligt?
Hon kommenterade det bara med ett "Oj!" och skrattade sedan ... Som de icke-korrekta föräldrar vi ännu inte blivit, så skrattade vi förstås åt vårt barns lilla nyck. För "de är ju så söta ... " Är det inte så man ursäktar sig när man har olydiga barn? ;)

Från och med denna gång vill hon kontrollera så inte jag har äggviteämnen i urinen. Så, inför varje barnmorskebesök framöver ska jag kissa i det lilla, lilla, smala, smala röret ... Hallå? Vad tror de egentligen att man har för kontroll på sin stråle? *köper en tratt*
Hur som helst så verkade det bra även där, och ingen maräng. Inte för jag vet vad det skulle tyda på, men det verkade bättre att inte ha det i alla fall.

Efter detta kunde jag fråga lite om mina olika smärtor, och precis som jag trodde så kan man förklara bort allt som foglossning. "Jag har ont i ljumsken ... " - "Foglossning!". "Jag har ont i magen ..." - "Foglossning!". "Jag har ont i örat ..." - "Foglossning!" (Ja, jag erkänner att det sista var ren lögn, men det känns nästan som om att precis allt kan bortförklaras som foglossning.) *suck* Men ja, det är nog foglossning ... Tack och lov en lindrig sådan.
Jag får helt enkelt anpassa mitt leverne för att inte få dessa smärtor. Och för dem som inte känt vad jag pratar om (lyckans ostar) kan jag säga att det hugger till ordentligt om man rör sig hastigt i vissa lägen, och att gå fort är uteslutet för då känns det som om man ska "rämna" ... Som grädde på moset känner jag jätteofta en extrem trötthet i magen, vilket gör att jag efter en dag i upprättgående (-sittande och -stående) inte orkar med mer än att ligga.

Så, vi bokade in nästa tid om tre veckor, och vi ska försöka att uppdatera Er mer frekvent gällande barnmorskebesöken nu när det börjar hända saker. Hittills har det inte varit så mycket att berätta i den frågan ...