måndag 9 februari 2009

Allergi

Under den senare delen av hösten fick Edvin provsmaka små små bitar av ägg och äggmacka. Han visade varken förtjusning eller avsmak, utan var helt enkelt inte van vid konsistensen i de små bitarna.

I november gav vi honom mosat ägg med smör i, vilket åts koncentrerat med relativt god aptit. Vi var hos farmor då, och tänkte inte mer på detta utan lekte glatt vidare.
Efter ett par timmar upptäckte vi en markant rodnat runt ögonen samt öronen och i nacken ner mot ryggen. Dessa rodnader var varma och en aning svullna. Han verkade dock inte må dåligt av dem, men något var helt klart galet.






Efter en kontakt med BVC blev vi lugnade en aning, då det inte verkade vara ett farligt tillstånd. Vi behövde inte besöka läkare, men hon skulle ändå rådfråga läkare ifall det var fråga om en äggallergi.
Läkaren gjorde bedömningen att det trots allt behövde utredas, varför en remiss sändes till allergicentrum.
Vi fick en tid 9 februari, och fram tills dess skulle vi undvika ägg till Edvin.

Så kom äntligen dagen vi skulle få svar. Vi åkte in, och Edvin var på ett strålande humör. Vi lekte lite i väntrummet innan vi fick komma in och träffa en barnsköterska. Han satt och lekte lite med ett småbarnspussel, med bitar som har små "ploppar" på så man lätt kan lyfta dem ur sina platser.

Till slut fick vi då komma in i undersökningsrummet. Jag hade några extra frågor angående mjölkallergi med tanke på att Edvin på sistone haft problem med magen. Utifrån min berättelse uteslöt hon mjölkprotein, då det skulle ha visat sig svårare symtom om han var överkänslig mot det. Även mjölksocker var otänkbart, både med tanke på hans ringa ålder och hans relativt lindriga symtom. Istället misstänkte hon fullkornsgröt och fullkornsvälling, vilket vi ju redan slutat med av den anledningen. Skönt att få dubbelkolla i alla fall.

Med tanke på både min och Jonas kattallergi, och det faktum att vi faktiskt har två pälsbollar hemma, tog jag även upp den frågan till diskussion. Jag trodde inte att hon skulle kontrollera det nu, eftersom det ju krävs remisser för precis allting numera.
Döm om min förvåning när hon utan vidare plockade fram "kattdroppar" och skulle kontrollera även detta. Hon förklarade också att det inte hade någon betydelse för eventuellt framtida allergier att vi hade katt nu, så vi behövde inte göra oss av med dem förrän vi visste säkert. "Vi lever ju ändå för renligt numera", sade hon. Allergen kan inte forcera fram allergier på det viset.

Sedan tog hon fram och visade vad hon hade för hjälpmedel och hur pricktestet skulle gå till. Hon hade fyra små flaskor med vätska i. Det var kattallergen, äggvita, histamin och ett referensämne. Histaminet var för att forcera fram en allergisk reaktion.
Hon lade en droppe av varje på fyra utmärkta platser på Edvins underarm. Sedan tog hon små lancetter och pickade hål på huden så ämnena skulle absorberas ordentligt. Vid tredje pricken började han grimasera, och han grät lite på fjärde, men annars var han så lugn och glad under tiden.
Han satt och pillade på bordet, och blev argast för att han inte fick göra det hur som helst.

När prickarna var klara skulle vi vänta i drygt tio minuter så att allergenen skulle hinna börja arbeta ordentligt med att försöka skapa allergiska reaktioner. Det skulle kunna börja klia, men jag skulle försöka se till att han inte kliade.
Under tiden gick vi ut i väntrummet och lekte lite. De hade roliga leksaker, och Edvin åkte rutschkana för första gången. Det var roligt, tyckte han. Han gungade även lite på en gunghäst, men det var lite svårt att hålla balansen när pållen galopperade ...
Han försökte istället att krypa iväg längs korridoren för att kontrollera vad som egentligen försiggick i expeditionen. Han kröp skrattande iväg ett flertal gånger, men blev lika glad då han blev infångad och tillbakaförd till väntrummet. Goa busunge!

Till slut blev vi så uppropade igen för att få svar på pricktestet. Det var med spänning vi gick in i undersökningsrummet. Det var inte mycket att vänta på, utan vi drog upp tröjärmen direkt.
Då såg jag två röda blaffor ... Det var synd, för det borde bara ha varit en; histaminet.
Hon kunde snabbt konstatera att det var ägget ha reagerat på. "Äggblaffan" var något större än "histaminblaffan", men det var inte jättestor skillnad. Jag vet inte om det spelar någon roll, men jag vill gärna tro att blaffans storlek på något vis har ett direkt samband med allergins omfattning. Barnsköterskan förklarade tyvärr att det inte var så, utan att man i nuläget inte med säkerhet kan säga hur omfattande allergin är. Dock kan vi ju säga att det inte är jätteilla eftersom vi vispat ägg hela helgen utan att Edvin visat några allergiska reaktioner. Det finns ju folk som inte ens tål äggvispning i samma hus.

Direktiven vi fick var enkla; inget ägg till Edvin under några som helst omständigheter. Detta innebär att pussar efter sockerkaksätning utgår, och kontakt överhuvudtaget med Edvin efter äggkontakt bör vara tämligen restriktiv.
Det blir helt enkelt till att börja läsa på innehållsförteckningarna framöver. Och dra ner på äggätandet själv, för mindre pussar på Edvin är en ren omöjlighet!
Vi fick ett papper om detta där det stod vad man bör tänka på, i vilka livsmedel ägg är vanliga samt några recept på äggfria alternativ till typiska "äggrätter".

Vi har hoppet kvar om att detta kommer att växa bort, vilket faktiskt är rätt vanligt. Vi ska på årliga kontroller med pricktest för att se hur detta utvecklar sig, och i vilken riktning.
Vi vet ju av erfarenhet, sedan förra våren då jag undvek mjölkprotein för Edvins stackars mages skull, att man rätt fort kommer in i rutinen att läsa på innehållsförteckningarna. Och att avstå från något gott är inte svårt alls när man tänker på att man gör det för Edvins skull. Det är ju ändå honom det är synd om, så om vi avstår kokta ägg på mornarna är det ingen uppoffring. Vi vill ju inte fresta honom med sådant han inte får äta.

Så, då har vi alltså ett stackars allergibarn ... Vi är dock glada att han tål äggvispning i huset. Vi är ändå gladare att det är just ägg han är allergisk emot och inte mjölkprotein ellet gluten, för det finns i betydligt fler livsmedel.
Bäst av allt är ändå att vi nu vet vad vi kan göra för att underlätta för den lille prinsen!


I väntrummet




Han satt länge och kröp på samma ställe. Till slut blev han arg ...

Man fick röda ögon av histaminet, tror jag bestämt ...



2 kommentarer:

Astrid sa...

Tråkigt ämne men trevlig berättelse. Stackars lilla prickiga barn. Han såg dock ut att ha kul i väntrummet.

Linda och Grabbarna sa...

Äsch, det växer säkert bort ska ni se! :)