Luciafirande

När man går på dagis ingår det en del skyldigheter. Som luciatåg.

Vi skulle samlas kvart i sju på dagis, men med tanke på våra tidiga mornar i vanliga fall var det inga problem. Jag tror att andra föräldrar hade betydligt större svårigheter att få sina barn ur sängen i arla morgonstund.

Väl framme på dagis visade det sig att de andra barnen också lyckats masa sig ur sina sängar, och dessutom fått med sig både mor- och farföräldrar dit. De flesta barnen blev väldigt blyga och famniga av den hektiska aktiviteten på det annars så fridfulla dagiset. När Edvin kommer på morgnarna brukar det vara en personal och ett barn. Lagom lugnt ...

Edvins roll i det hela var tomte, eftersom den tomtedräkt vi hittade var sötare än både pepparkaksdräkterna och stjärngossestrutarna. Dock var det svårt att motivera tomteluvan eftersom Edvin är en väldigt bestämd och konservativ ung man. Mössa har man utomhus.

Personalen började med att försöka samla alla barn i ett litet, mörkt rum. Inte så lätt med tanke på att hälften av de mindre barnen blev mörkrädda och andra hälften hade myror i byxorna och vägrade sitta stilla. Att det endast fanns några enstaka ur personalen där hjälpte föga, då alla barnen egentligen hade behov av att sitta i knät i denna nya situation.
För Edvins del var det mitt knä samt myror i brallan som gällde, och för att få honom att släppa nappen fick jag muta honom med en traktor. Det var ju inte livsviktigt att han släppte nappen, men med tanke på alla kameror och filmkameror kändes det roligare att visa upp en söt pojke utan napp. Dessutom sjunger man ju bättre ...

Efter ett tag blev Edvin lite tryggare och kunde lämna mammas trygga, överbeskyddande famn till förmån för frökens. Vi gick in i den större salen där uppträdandet skulle ske. Där var det fullt av förväntansfulla föräldrar och mor- och farföräldrar, men vi lyckades hitta oss en liten plats att sitta på.

Så kom då barnen gående om vartannat. Lucior, tomtar, tärnor, pepparkaksgubbar och stjärngossar i en underbar blandning. Edvin hade fortfarande inte släppt taget om fröken, så han fick sitta i hennes knä under hela uppträdandet. Sången stod de större barnen för, med stor inlevelse. De mindre barnen hade fullt upp med sina kläder, leta efter sina föräldrar bland folket, leka med sina ljus eller andra små fantastiskt charmiga små hyss. Edvin satt helt stilla och tittade förundrat på de andra barnen, och gav ifrån sig en och annan gäsp ...

Sångerna de sjöng var till stor del helt nya för oss äldre, som mest bara fick sjunga "Staffan stalledräng" och "Lusselelle" när vi var barn, så någon riktigt julstämning kände vi kanske inte. Huvudsaken var dock att barnen hade roligt!

Efter uppträdandet var det dags för gröt och macka. Föräldrarna hjälpte till på olika sätt, och vårt bidrag var att kvällen innan förbereda smörgåsar för hela tomtearmén med anhöriga. Så här i efterhand önskar jag ju att det naturligtvis hade varit skinkvört istället för ostmacka ...

Det var trevligt att sitta och äta gröt med andra föräldrar, för barnen hade annat för sig. Sedan kom verkligheten ikapp, och det blev dags att bege sig till jobb. För barnens del blev det också snart verklighet, då de skulle gå ut i det grådisiga vädret med de regntunga molnen. Tur vi alla hade kvar sol i sinne från den vackra körsången!