Efter vad som känts som ett par veckor, blev det så dags för Edvin att fira sin andra födelsedag. (Eller vilken är egentligen ens första födelsedag? När man föds, eller när man fyller ett år?)
Så här i början är det svårt att veta hur mycket, eller lite, man egentligen bör köpa till honom. Han är ju så värdefull, och vad värmer ett föräldrahjärta mer än att se sitt barn få sin favoritleksak?
I julas dominerades innehållen i paketen av Lego Duplo och Briojärnväg. Jätteroligt tycker Edvin, som glatt leker med alla sina leksaker. Men det finns mycket mer han kan få ...
Till hans födelsedag verkar det som om det blir duplot som kommer att fyllas på.
Som morgonpaket insåg vi att ett paket med duplo inte var optimalt, för hur får man med sig en tvååring till dagis när det finns nytt duplo att leka med? Vi satsade på en långtradare istället. Han var hos en liten pojke i helgen som hade en sådan, och tyckte jättemycket om den.
Morgonen kom, och Edvin var lyckligt ovetande om vilken stor dag det var. Vi tog med paketet och gick in och sjöng för honom. Jag vet inte om det var sången eller tröttheten som var orsaken, men han låg orörlig länge innan hans lilla kropp började röra på sig. Han tittade yrvaket upp och förstod inte riktigt var vår entusiasm kom ifrån. Han delade den i alla fall inte.
Vi gav honom paketet och visade honom hur han skulle öppna det. Efter lite möda, och en aning hjälp, hade han fått bort papperet och kunde skåda en långtradare.
Hans far satt i flera minuter med långtradaren för att se hur containrarna satt fast, medan Edvin tålmodigt satt bredvid och väntade. När han väl fick sin långtradare gick han med den under armen, körde med den under tiden vi åt frukost och hade den inom räckhåll medan han borstade tänderna. Det var dock inget större problem att få honom att släppa den när det var dags för dagis.
Mera firande kommer i etapper.
onsdag 3 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar