Arvid har aldrig lärt sig krypa. Däremot upptäckte jag en dag att han inte satt där jag satt honom, utan hade "suttit iväg" några meter bort. Då upptäckte jag hans transportsätt; rumpning.
Han sitter helt vanligt, och med hjälp av fötterna framför sig hasar sig på rumpan framåt. Med tiden förfinade han tekniken en smula och tog hjälp av händerna också, och nu i slutfasen innan han (förhoppningsvis) börjar gå så tar han hjälp även av underben och nästan reser sig upp på knä mellan varje "rumpning". Duktiga pojke!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar