Som bäbis satt han en del på pottan, och ofta kom det också något utan att han ens reagerade över det. En gång förra sommaren lyckades vi också få honom att provsitta den lite, i en av våra bestämda potträningsperioder. Vi gav oss ty han vägrade!
Han har haft lite problem med magen en längre period eftersom han tycks hålla emot snarare än krysta ... Han kom och gnydde över magont och att han behövde bajsa. Snabbt ledde jag in spåret på toaletten, och hur ofantligt bra det skulle vara för magen om han satte sig en stund. Han protesterade förstås.
Efter några timmar av milt övertygande mellan varven av milt mutande med klistermärken, glass och paket, blandade jag in Arvid. Vid kommentaren att Arvid nog skulle sätta sig på toaletten en stund blev det snabbt protester. Edvin var en stor kille, och Arvid bara en bäbis. Klart stora killen skulle sitta på toaletten.
Lätt överrumplad av det snabba budet fattade jag beslutet att utan vidare frågor sätta honom på toaletten. Allt för att han inte skulle hinna ångra sig. Det gjorde han inte.
Han satt länge och väl på sin turkosa toalettring. Han till och med masserade magen själv. Lydigt klämde han min hand, och gjorde exakt de ansiktsminer jag förevisat i min iver att hjälpa honom att krysta. Huruvida han verkligen krystade låter jag vara osagt, men av min klämda hand och ansiktsuttrycken att döma, så kunde man lätt ha trott det.
Efter ett långt tag kom det något i toaletten också, och det var väldigt odramatiskt. Jag har hört skräckhistorier om barn med separationsångest och barn som bara måste bajsa i blöjan även upp i åldrarna. Här var det inget snack om saken. Vi torkade, och han spolade. Inget mer med det.
Han fick, precis som vi utlovat klistra ett fint klistermärke på pottan. Han valde en bil från "Bilar". Sedan ordnade vi ett snabbt bajskalas med kaffe och Vienettaglass samt en present. Han fick en liten ritbräda, och han bara älskar den!
Håll nu tummarna för framtida toalettbesök!
1 kommentar:
Det var duktig!
Skicka en kommentar