Nyårsafton

Vi började dagen kl. 04:45, då Arvid vaknade. Visserligen hade Jonas varit vaken en timme redan eftersom han har ont i halsen och svårt att sova, vilket också varit hela familjens dilemma större delen av hösten, men aktiviteterna började inte förrän efter fyra. 

Jag gick ner och lade mig på luftmadrassen bredvid honom (Arvid alltå). Han reste sig i spjälsängen och började pilla med babyvakten, vilken han precis lärt sig sätta igång vaggvisan på. (Ja, den spelar vaggvisor och kan styras från föräldraenheten, men den kan tyvärr inte dansa.) Jag sade åt honom att lägga sig ner och sova och det gjorde han. Trodde jag. Han snurrade och krånglade länge innan jag i trötthetsdimman tog upp honom och lade honom bredvid mig. Han fortsatte snurra och snurrade snart ut i huset och ville leka, titta på tv eller gå upp. Allt utom att sitta tyst och låta oss andra sova ...

Precis när jag har gett upp och ska sätta på tvn kommer Jonas ner och gör välling. Ah, smart! Skitungen kanske är hungrig? Vi lommade in i sovrummet igen och han drack upp all välling, och jag bad till Gud att han skulle somna. Jag borde dock ha vänt mina böner till Arvid själv istället, för han kunde ju inte veta att han inte skulle fortsätta jollra. Efter ytterligare ett tag gav jag upp på riktigt och gick ut i soffan och lade mig medan barnprogrammen fick hjälpa till med Arvid. Det var skönt att få ligga och slumra lite, och efter ett tag kom även Edvin ner. Vi låg och myste en stund, och sedan blev det gnälligt och sedan kom pappa ner. Då fick jag chans att ligga en stund på luftmadrassen och slumra. Fråga mig inte varför jag inte gick upp till sängen, men min stela rygg hade nog uppskattat det ...

Frukosten blev kaosartad då båda hungriga pojkarna hade passerat gränsen för stilla hunger och kommit till "jag-är-så-hungrig-så-jag-har-ont-i-magen-men-vet-inte-om-det-utan-skriker-istället". Efter lite trix och skrik fick vi i dem lite och lugnet lade sig åter hos Almroths. Sedan väntade en dag då vi alla fyra skulle försöka sova ikapp förlorad sömn och samtidigt sova in lite av kvällens förlorade sömn då vi skulle till några kompisar.

Jag, Jonas och Arvid lyckades få lite sovtid, men Edvin kunde inte alls se någon anledning att lägga sig. Vi kom till Malin och Millo med barnen Nelie och Liam strax efter halv sex. Medan barnen och papporna lekte lite började vi kvinnfolk med maten. Malin hade förberett det mesta så min uppgift bestod mest i att komma med glada tillrop, tror jag. Medann barnen åt grilkorv- och köttbullespett med pommes åt vi vuxna Toast Skagen. Helt jättegott! Sedan var det lite mera lek medan vi diskade och började med varmrätten. En stor rostbiff skulle in och dela ugn med en krämig potatisgratäng. Medan detta tillagade sig själv gick vi ut och eldade Tomtebloss, vilket vi tyckte var ett fullgott alternativ till de dyra och farliga fyrverkerierna. Sedan var det dags för minstingen Liam att sova. Efter ett tag till var det Arvids tur, och vi hade tagit med pyjmas, tandborste och välling till honom så vi gjorde som vi brukar hemma men lade honom i Nellies säng. Det gick jättebra, fast han var lite orolig och vaknade till vid varje omgång fyrverkerier folk sköt. Lagom till Arvid somnat var det dags att äta. Jättegott var det, och klockan var så pass mycket att Edvin och Nellie var för trötta för att orka busa utan satt i soffan och åt godis och tittade på film istället. Det var länge sedan vi kunde sitta ner "på båda skinkorna" för att använda Millos uttryck, men så brukar vi ju inte direkt äta middag vid nio heller. Strax efter var det Nellies tur att hoppa i säng, och Edvin fick ensam välja film. Självklart valde han Nicke Nyfiken. =) Fina prinsen, han är lite känslig av sig och gillar fortfarande tecknat bäst. Vi satt rätt länge, med ett par avbrott för att söva om Arvid, och efter ett tag somnade Edvin gott i soffan. Han ville tyvärr inte ta på sig blöja och pyjamas så vi fick ta på honom det när han somnat. Lille gubben ... Vi lärde oss att vi måste kommunicera mera, för han förstod självklart inte varför han skulle ta på pyjamas DÄR. Han visste ju inte att vi faktiskt tänkte låta honom somna där. Han kämpade förstås emot sömnen istället. Strax innan tolv var vi väldigt trötta, speciellt stackars Jonas som utöver sömnbristen från natten innan kämpade med sin version av höstens långdragna infuensa. Dock piggnade vi till lite ute på altanen, och efter att de alla tre var på korken lyckades de få upp den så vi kunde skåla. Tur det. Vad hade hänt om vi inte hunnit? Hade vi missat årsskiftet och fått leva om 2011 igen? När vi skålat klart var det dags för den efterlängtade glöggen! Millo gjorde egen glögg, och eftersom vi missade glöggpartyt så hade vi inte smakat den. Vi fick en god maräng- och dajmtårta som dessert till. Sedan lade sig lugnet igen och det var riktigt lyxigt att kunna sitta ner alla fyra och prata som vuxna utan att bli avbrutna av något barn. Vi satt och fyllde i en modern version av barndomens "Mina Vänner"-bok, och det var lite roligt. Strax efter ett vaknade Edvin till så vi bestämde oss snabbt för att bryta upp så han fick somna om i sin egen säng. Trots gnäll och gråt fick vi på båda sömndruckna barnen kläderna, och efter en rask promenad hem med varsin barnvagn lyckades vi få båda barnen i säng direkt. Arvid fick en till flaska välling, sedan somnade han så gott. Edvin tyckte nog också det var skönt att få somna i sin egen säng, även om jag inte tror han misstyckte att få ligga i soffan och sova medan mamma och pappa satt bredvid och pratade. Så, en mycket lyckad afton med god mat och dryck och trevligt sällskap är en bra sammanfattning.