Runt September eleven

Ja, det var dagen för all tragedi ... Varje år. Just i år var det värsta som hände att moi fyllde 20 ... *host*trettio*host*.

Det hela började med att mamma kom och hälsade på i slutet av augusti. I somras hade hon köpt en så fin guldring som jag blev jättekär i. Tyvärr var hon själv kär i den, så hon höll ögonen på den så att jag inte fick något bra tillfälle att "låna" den av henne ...
Under vistelsen hade jag noterat att hon saknade sin guldring på fingret, men hon k a n ju ha lämnat den hemma för att slippa risk för att behöva "låna ut" den.
Sista dagen innan hon åkte hem, plockade hon fram en liten ask. I asken låg den underbart vackra guldringen!! Tack mamma!!

Firandet fortsatte sedan nära två veckor innan Dagen D, då vi var hos svärföräldrarna i Linghem på middag för att "farmor" Sonia hade fyllt år. Vi åt supergott, gratulerade Sonia och satt i soffan och pratade innan kaffet.
Så kom helt plötsligt elvaårige svågern Gustav fram med några teckningar han hade ritat, där det stod "Grattis Tant Jen". Ja, jag vet. Han borde ha stryk, ungskrället, men han är ju lite rolig också. Ibland. När han inte kallar mig för tant ...
Nåväl, jag fick några födelsedagsteckningar i förskott, vilka jag blev glad för.
Sedan kommer svärmor Annette med paket! Paket? Alltså, jag var helt säker på att det var Sonia vi skulle fira, men så var det tydligen inte. Hon hade redan fått sitt ...

Jag öppnade försiktigt paketen, men var fortfarande chockad över överraskningen. Det första var ett litet paket från en guldsmed. Det visade sig vara "presentkort" i form av guldägg som man löser in mot andra varor. Åhh ... De var noga med att påpeka att jag fick handla något till bara mig själv också. Hihi. Jag tolkar det som en välsignelse från deras håll ifall vi skulla vilja gifta oss.

Glad över min jättefina present gick jag lös på den andra. De uppmanade mig att vara försiktig så inte presenten gick sönder.
Jag noterade att svärfar Tomas satt och lekte med en "mojäng", men eftersom jag inte visste vad det var lade jag ingen större vikt vid det, utan gick lös på mitt paket. Paketet innehöll en "Aktuellt" från 1977 - mitt födelseår. Jag saknade en sådan så de tog helt sonika och gav mig sin egen bok. Dock hade jag redan köpt en sådan i somras på loppa, så de slapp sitt glapp i bokserien.
I paketet låg även något mer ... Jag tittar efter och ser baksidan på en tallrik. Stum vänder jag på tallriken, och vågar inte riktigt hoppas; Det var en Elvis Presley- tallrik. Den tallriken är Tomas, och har hängt uppe på väggen i ett av Gustavs rum. Jag har tittat, trånat och skojat om den tallriken sedan första gången jag såg den, för att den är verkligen snygg! Det syns att den har några år på nacken, men den är välskött och alldeles ... alldeles underbar!!
Nu förstår jag sakta vad det var Tomas hade suttit och lekt med; hållaren för tallriken så den kan hänga på väggen ...
Jag blev så glad att tårarna kom, och jag var lyckligast i världen över min nya underbara familj!

Jag satt och förundrades över min fina tallrik, och ville knappt lämna den för tänk om den skulle gå sönder. (Av att ligga still på ett bord? Troligt ...)
Vi gick in i köket för det var dags för kaffe. Och då ställde de fram en stor tårta som det stod "30" på. Jag blev så paff så jag tappade talförmågan, igen. Det var ju Sonia vi firade, väl? Och hon är drygt trettio ...
Nåväl. Jag skulle blåsa ut de tre (tack för att det inte var trettio) ljusen, men inte ens det klarade jag. Lågan rörde sig inte ens, och Jonas uppmanade mig att blåsa lägre. Så gjorde jag, och kontentan blev ett hål i grädden, men inte sjutton gick det att blåsa ut de sablans ljusen!
Så, några pustar senare var ljusen släckta och vi kunde hugga in på den toppengoda tårtan som Gustav och Annette hjälpts åt med efter att Tomas plockat körsbär till sylten.

Firandet fortsatte veckan före min födelsedag, då vi efter jobbet skulle vi åka till mormor för veckans fika med familjen. Efter fikat plockade mormor fram ett paket också!! När jag öppnade visade det sig vara ytterligare ett guldägg. Välsignelse från "mormor" Birgith och "morfar" Knut också, alltså. ;) De är så underbara!!

Söndagkvällen bakade vi tårtbotten, och måndagkvällen ägnade vi åt att göra tårta. Jag hade bestämt fyllning, men garneringen blev lite improviserad eftersom jag inte kunde bestämma mig. I tårtan fanns mosad banan och vaniljkräm. Två måsten i tårta!

För att få ordning på alla garneringsalternativ, rörde jag ner den rivna apelsinchokladen i grädden. Själva tårtan blev randig, då vi varvade mandarinklyftor (också ett måste i tårta) och choklad. Den såg ut som en humla; rund och orangerandig. =D

På tisdagen var det dags för den stora dagen, då underbara människor ringde och skrev och gratulerade. Många "kollegor" var på kurs, men två var kvar. De sjöng för mig, och jag bjöd dem på kanelbullar.

Efter jobbet var det dags för veckans fika hos mormor och morfar, och då hade vi med oss min Humletårta.

Gustav åt som om det inte fanns någon morgondag, men det blev ändå kvar en bit som jag kunde ta med mig till jobbet dagen efter.
I samband med detta fick jag mera paket! Nu var det min sida av släkten som ville visa sitt deltagande ... De hade samlat ihop till en videokamera åt mig!! Tack älskade Jonas, älskade mamma Astrid, älskade pappor Lars-Göran och Gustaf, älskade syster Marie med sambo Erik samt älskade bror Robert med sambo Thella ... *rörd*
Jag hade önskat mig en videokamera så jag kan filma bäbisen, katterna och Jonas, men inte sjutton trodde jag att jag skulle få den. Åh, underbara människor!

Den kommande helgen ville min underbara kompis Kristin fira mig. Eller ja, hon bjöd in till fika med sin pojkvän. Vi skulle komma punkt 15:00.
Vi åkte dit, ringde på och blev insläppta av Kristin. Hon var jättefinklädd ... (Det var tyvärr inte jag ... ) Hon hade dukat i vardagsrummet, och jag tänkte gå och hjälpa henne i köket samtidigt som jag undrade om "Ösregnet" (hennes pojkvän Peter är lång - som ett ösregn) kommit. Det hade han inte. Hon mötte mig och nästan motade bort mig från köket, så jag gick in i vardagsrummet istället. Då ser jag ... en hel skock med muggar. Hallå? Vi var fyra personer? Precis när jag noterat detta vänder jag mig om och ser mina kära vänner Henrik och Tess smyga ut ur köket! Sedan kommer en danskompis "Selan" och sist kommer "Ösregnet" med en jättefin tårta! Gissa om jag blev överraskad?? Jag blev precis stum!!

När värsta chocken har lagt sig kan vi sätta oss till bords, och då kommer de med presenter. Också! Som om det inte räckte med överraskningen och fikat?!
Först får jag ett paket från Kristin och Peter. Sååå jag undrade i somras, när hon frågade om vi hade två täcken i sängen, eller ett stort? Nästan så jag gatt börja oroa mig för hennes mentala hälsa. Svaret fick jag nu i alla fall, då jag öppnade paketet och det uppenbarade sig två bäddset - i camouflage. Precis vad jag behövde! (Bild saknas då de åkte i tvättkorgen direkt för att kunan användas snart ...)
Sedan öppnade jag grattiskortet från Henrik och Tess: "Grattis på 30-årsdagen, hoppas Du mår bra i magen!" Haha. Jaaa, tack. ;) I paketet (som bestod av en jättefin Elvispåse) fanns en spelande Elvismugg. =D Jätterolig!
Sedan kom de fram med ytterligare ett paket. Det var stort till ytan, och platt. Det var en stor Elvistavla!
Gissa om jag var nöjd med dagen?!? Överraskad på det viset, och toppenfina presenter och kalasgott fika. Vad mer kan man önska sig.

Så, nu har jag firat färdigt, och det känns bra! Den korta trettoårskrisen jag hade en sväng på min födelsedag, samt dagarna innan, är som bortblåsta och allt jag känner är lycka!!
Jag älskar mina nära och kära! Allihopa!!