Vecka 19 (18+5)
Japp. Trots att det känns som nyss som stickan visade ett blått streck, har nu nästan halva graviditeten susat förbi.
Under de här månaderna har vi känt massor av lycka, men även gråtit en hel del (vissa mer än andra - ingen nämnd, ingen glömd). Vår värld har fullständigt vänts upp-och-ner, och utan att blinka byter vi vår flashiga etagelägenhet (tre trappor upp, utan hiss!) inne i stan mot radhusidyllen halvt ute på landet! Plötsligt har maten blivit ett problem. "NEJ jag kan inte äta det här, det tar emot! Förresten kan jag inte ens vistas i köket för då kräks jag!". Utomhuspromenaderna har fått genomföras i en takt där vi blivit omsprungna av traktens sniglar! Och vid fysisk ansträngning sätter ett våldsamt illamående genast in (perfekt när man är sugen på att ligga under en filt i soffan och låta sig betjänas av room service, eller...?).
Två ultraljud har också hunnits med, det första var en fantastisk bekräftelse på att det verkligen var en liten räka som låg och tryckte därinne med bankande hjärta! Till det andra ultraljudet var förväntningarna högre, speciellt då vi sett väldigt detaljerade bilder från gravida i vecka 12! Tyvärr blev själva bilderna lite av en besvikelse, då det inte alls syntes mycket... Men enligt ultraljudspersonalens tränade ögon var allt som det skulle ändå, vilket lugnade oss ofantligt mycket ;)
Därför är spänningen på topp inför morgondagen! Då är det nämligen dags för det tredje ultraljudet! Många tankar snurrar runt i huvudet, och det blir nog svårt att sova gott inatt! Mår bebisen fortfarande bra? Utvecklas den normalt? Kan man kanske t.o.m. se om det blir en pojk eller en flicka? JA, vi vill veta det, om det går att se! Inte för att vi hoppas på det ena eller det andra, för det spelar verkligen ingen roll vad det blir! Men... bara tanken att veta att jag ska få en son! Eller en dotter! Från den stunden kan man börja vänja sig vid ett namn. Börja skapa en bild i huvudet av det nya bebisrummet i radhuset. Många har kommenterat Spindelmannentapeten i ett av sovrummen, och uttryckt sin förhoppning om att det blir ett gossebarn... För en tapet! Ha! Som om vi inte enkelt kan modifiera Spindelmannen till att bära kjol!
Lovar att återkomma imorgon... oavsett hur det går!
torsdag 27 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Väntar med stor spänning på om det synts om det är en liten tjej eller en liten kille ni utökar familjen med.
Många kramar
Skicka en kommentar