Långpromenad genom kohagen

Jag har hört talas om en väg man kan gå, som går lite utanför samhället och runt in till Linghem igen. Jag har försökt hitta vägen runt, men utan resultat.

En dag träffade jag på en granne, vars dotter Ebba är 10 månader. Vi bestämde att vi dagen efter skulle ta en långpromenad i solen, eftersom vädret verkligen är allt man kan önska sig. Jag har tidigare uttryckt min önskan om att få "lära mig" vägen runt, varför vi tog den svängen eftersom hon hittade.

Det var underbart! Direkt man kommer utanför tätorten är det verkligen lantluft, kossor och traktorer. Vi strosade på och bara njöt av vädret och omgivningarna. Vi kom in på mindre och mindre vägar, och till slut var det bara några traktorspår vi gick i. Edvin somnade som en stock av allt skumpande på vagnen.
Efter ett tag stannade Hilde och öppnade en stor järngrind. Hon sade att vi skulle gå genom en kohage, men eftersom kossorna var långt bort kände jag mig trygg. Det är inte så att jag har koskräck, men kossor är stora och Edvin är liten ...

När vi hade gått en stund bestämde vi oss för att stanna och fika. Hilde hade med sig kaffe och kakor som hon bjöd på. Vi hade valt en jättemysig plats i skuggan, och allt var frid och fröjd.
Plötsligt kommer ett äldre par gåendes, mitt bland en skock kossor!! Vi kände ändå ett lugn eftersom det antagligen var ägarna som hade pli på dem. Dock skulle vi snabbt bli varse om att pli var det sista de hade... Vips var vi omringade av ca tjugo nyfikna kossor! Vi lyfte snabbt upp barnen i famnen och började schasa bort korna. Rosa var då i full färd att ge sig på Ebbas kex och en annan Rosa tänkte ta sig ett slick på Edvins barnvagn. En tredje Rosa hade nog sovit under vett-och-etikettkursen, för hon ställde sig att kissa. Det framkom ganska snart att det inte var ägarna utan ett par som helt enkelt tagit samma promenad som vi, och som enligt kossorna var mer spännande än klöver.

Efter att vi lyckats schasa bort de enstaka Rosor som inte fortsatte promenaden med det äldre paret, kunde vi skratta åt händelsen och fortsätta att fika. Vi satt i lugn och ro ett bra tag till, men vi hade skärpt uppmärksamheten en aning ifall de skulle återvända. Elaka som vi är tänkte vi i alla fall att kossorna nog var för korkade för att komma ihåg att vi satt där inne, annars hade de väl kommit sedan paret försvunnit ut ur hagen.
Så småningom började vi bege oss ut från hagen, men då hade korna försvunnit. Skönt! Man blir lätt lite nojjig när man har barnvagn ...

På vägen hem stannade vi till hos Hildes väninna Cecilia och hennes nio månader gamla dotter Alva. De bor i ett jättemysigt gammaldags hus på landet. Efter det gick vi genom skogen bara, och vips var vi tillbaka i Linghem igen efter en underbar promenad ute på landet!

Givetvis fotograferade vi vår picknick och kossorna, men tyvärr hann jag inte ladda över bilderna till datorn innan vi blev av med kameran ... (Mer om detta i ett annat inlägg.)