Sova-Hela-Natten-Kuren

Efter en rätt lång tid när Edvin var liten, insåg vi att vi hade målat in oss i ett hörn. För att söva honom på kvällarna tog vi honom i famnen och bumpade på Pilatesbollen. Effektivt och smidigt, så fick vi själva snart sova sedan. Osmart och direkt korkat, insåg vi givetvis ganska snart, varför vi under en relativt lång period fick ägna än mer tid åt att lära honom somna själv - i sin säng - i trygghet.

Till sin hjälp i dylika situationer, för vi är långt ifrån ensamma om att ha dåliga insomningsvanor för barnen, finns ett antal metoder.
Fem-minuters-metoden är en av de vanligaste, vilken går ut på att barnet ska få ligga i sin säng och gråta/skrika/prata/what not, och man som vuxen går in var femte minut och visar upp sig. På så vis känner barnet att det inte är så ensamt ...
En annan, i mitt tycke bättre, metod är att ta hjälp av Anna Wahlgren. Hon saknar dokumenterad utbildning, men har med sina nio egna barn (även som ensamstående) tillskansat sig mer kunskap om barn än vilken universitetsutbildning som helst kan mäta sig med. Om denna "kur" skrev jag i förra blogginlägget. Ett mänskligt, men bestämt (vilket barnet ju vill ha) sätt att förmedla självklarhet. "På natten sover man. På natten händer ingenting."

Klipp från förra blogginlägget:

Den handlar om att barnet är rädd för "Vargen", och att föräldern ska inge tillräckligt trygghet för att barnet ska våga somna om. Ej medlidande, ömhet, tröst eller hypotetiska frågor. För att citera en känd Kung: "A little less conversation and more action, please." Tala om, med handling, att barnet ska sova och att "Vargen" är borta.

Förutsättningar:
* Barnet har ett dygnsschema, som skall följas med max en kvarts marginal. På så vis lär sig barnet rutiner, och snart blir hungrig och trött "i rätt tid".
* Barnet ska äta mycket, men på bestämda tider. Mätt - gärna övermätt - i magen!
* Lek, frisk luft, stimulans och mys under dagen, så natten kan ägnas åt sömn.
* Barnet sover bäst på mage, men rygg och sida går också.

För att få barnet att känna lugn och trygghet i sin säng, hela natten, har man en del verktyg till sin hjälp. Man strävar efter att göra så lite som möjligt för att ge barnet möjlighet att på egen hand komma till ro.

Verktygslista:
1. Gör ingenting
2. Normala ljud i huset
3. Prat vuxna emellan eller telefonsamtal
4. Ramsa
5. Mozart
6. Ramsa igen
7. Tillrättaläggning
8. Solfjäder
9. Buffning/vagning

Eftersom magsovning är en aning kontroversiellt inköpte jag ett andningslarm till honom. Man vågar bara inte chansa, även om han med största sannolikhet ej fortfarande befinner sig i någon större risk för den fruktade spädbarnsdöden.

Under de senaste veckorna har jag läst, skrivit på internet, pratat med vänner och verkligen laddat. Allt för att kunna utstråla den självklara attityd som är så viktig. Allt kändes upp och ner, och ju mer jag lärde mig ju fler frågor fick jag ... Dumt värre. Hjärnan är en riktigt dum uppfinning egentligen, för den är så otroligt ologisk i alls in logiskhet.

Kurdagen kom, och jag tvekade mer än någonsin. Jag och Edvin hade blivit förkylda, och när man tänker efter så sover väl Arvid inte så illa egentligen. Eller? Alla ursäkter togs i beaktande, och bollades fram och åter i mitt då tomma skall-skal.
Så bestämde jag mig; jag orkar inte genomföra kuren. Förkylningen, alla frågor, mitt usla självförtroende och flera andra dåliga ursäkter hade kopplat sitt grepp.

Så kom eftermiddagen, och Jonas kom hem. Jag kände mig lite bättre till mods och insåg att jag minsann kunde besegra Vargarna! Här ska kuras! Inget kunde vara mer självklart för mig då. Här ska sovas om nätterna!