Hårklippning

I går när vi kom hem från skola, jobb och dagis var jag i ett förskräckligt skick, så jag gick upp och lade mig att vila en stund medan Jonas lagade mat. Grabbarna är numera duktiga på att sysselsätta sig själva för det mesta, och man brukar mest bara behöva gå in och agera stridsdomare när de drar i samma bil. I går lekte de med saxarna och klippte och klistrade pappersbitar. (Ja, redan vid "leka med saxarna" borde vi förstått blivit misstänksamma ... Med facit i hand.)

När vi satt till bords och skulle äta började Edvin spotta och fräsa som om han hade skräp i munnen. Vi sade åt honom att sluta larva sig, men tyckte just att det såg ut som om han hade hår på tröjan. Haha. Var skulle det ha kommit i från? När blicken passerade Arvid på väg tillbaka till tallriken igen hann hjärnan reagera på att det såg ut som om även han hade hår på tröjan. Lustigt.

Lustigt!

Ok, det syns lite dåligt på bilden men Edvins långa hack är rätt tydligt. 

På Arvid kan man om man tittar noggrannt ana att i princip

 hela hjässan saknar stora tofsar och är full med hack. 

LUSTIGT??!

Jonas frågade Arvid om han klippt sig, och han nickade stolt. Jag frågade Edvin om han hade klippt Arvid i håret, och han svarade stolt att han hade det. Ja, hur hade Arvid annars kunna få millimeterkorta hårpartier mitt på hjässan i sitt annars utväxta hår?!? När jag tittade på Edvin såg jag att han hade en misstänkt kort hårtofs också, och han log stort när jag frågade om han klippt även sig själv.

Han förstod snart att hårklippning visst inte tillhörde någon av de saker som gör mammor och pappor stolta, så på frågan om han tyckte att Arvids hår blev fint skakade han dystert på huvudet. Jag bad honom titta på sig själv i spegeln, och svarade sedan att det visst inte var så fint. Trots allt. Vad han egentligen tyckte själv, och vad som var det svar han listat ut att mamma ville höra, kunde jag inte reda ut. Jag får hoppas att han höll med mig och att de inte får dylika idéer fler gånger. Jag tackade Gud för att dagisfotograferingen var förra torsdagen ...

Så, nästa fråga; hur löser man detta? Jag hade tänkt låta grabbarnas hår växa ut lite, för jag gillar det lite längre busiga håret nu till vintern. Under sommaren ska de ju vara kortklippta förstås, men vintern kan de ju få anta en busig Emil-look. Eller förresten, varför inte en skön snagg? Hehe. Fram med trimmern, för att försöka lindra skadan något. Det blev kort. Riktigt kort. Givetvis är de jättefina i kort hår, men det var inte riktigt planen ...

När jag var färdig och hade kapat ner deras hår till strax under mammas smärtgräns (jag ogillar snagg) insåg jag att det egentligen bara framhävde ojämnheterna. De stora hacken i håret syntes bara tydligare nu när inget hår kunde dölja dem. Typiskt.

Nå, de är superfina  i alla fall och jag har just förevigat Edvins första bröllopstal ... "Jag minns en eftermiddag för ett antal år sedan, när Du ville göra Dig själv och Arvid fina i håret ..."