Inskrivning hos Barnmorskan

Vecka 12 (11+4)

Så var det dags. Den stora dagen; Inskrivningen. Inte förrän efter den är man ju gravid på riktigt. Väl? Hur som helst så känns det bättre när man har en egen barnmorska att referera till när man ska prata med andra blivande mammor. Jag menar, hur novis känner man sig inte utan?

Jag hade förberett min chef väldigt noga, och informerat om att jag kan komma att vara borta i ett par timmar. Inga problem, för det kom in en vikarie under den tiden. Tiden gick ... långsamt, men till slut var det dags att åka. Precis när jag kom utanför dörren till jobbet började det regna. Och jag hann inte mer än sätta mig i bilen förrän himlen öppnade sig och det bara pissade regn. Lite blixtar och lite dunder kom det också. Hoppas det inte var ett tecken, bara.
När jag kom fram till SAAB, stod det en dyblöt liten Jonas där och tryckte under ett tak på 2 * 2 cm2. Han räddade sig in i den varma, och torra bilen, och vi satte av mot Kvinnohälsan.

Efter lite irrande hittade vi fram, och fick träffa Kristina. En ärtig kvinna i odefinierbar ålder. (Dock gissar vi på ... 55?)
Vi satte oss och pratade, och hon ville veta en massa. Eller det räckte nästan inte, för hon ville veta mer ändå. Hon fick svar på sina frågor och vet nu nära på allt om alla sjukdomar i släkten, mat- alkohol- och tobaksvanor, medicinanvändning och skostorlek. Eller ja, kanske skostorleken var överdriven, men vi hade garanterat glatt svarat även på den frågan om den kommit.

Sedan var det dags för provtagning. Hon försökte att lura på mig ett urinprov där emellan, men tji fick hon; Jen var nykissad. Dessutom stod det redan ett urinprov på handfatet hon kunde ha tagit om det var så noga.
Hon började med det värsta: Sticket i fingret för att kolla blodsockervärde och ett blodvärde. Det var normalt. *puh* (One down, two to go ...) Sedan gav hon sig på armen, där hon tänkte utröna om jag hade HIV, Hepatit B eller Syfilis. Det får vi vänta en vecka på svar, men hoppas ju givetvis att jag slipper svaret.

Tills slut kunde jag inte stå emot hennes tjat; det var dags. Tiden var inne. Jen var mogen. Urinprov samt vikt och längd. Som tur var upptäckte vi att min längd äntligen har börjat anpassa sig efter vikten, eftersom jag var en centimeter längre än jag trodde. Weee!! 171 ståtliga cm över havet. Vågen var som jag misstänkte, felkalibrerad, men visade fortfarande på minus två kg sedan graviditetens början, beroende på allt illamående.
Och sedan urinprov. Ni killar ska vara glada som har en "hällpip" för ändamålet. Även urinprovet såg bra ut, eller rättare sagt äggvitan eller vad det nu var hon testade. Så, nu har hon två urinprov ståendes på handfatet.

Och nu, gott folk, kom det roligaste. Nästan. Gynekologisk undersökning samt klamydiatest. *ryhyys* De där instrumenten de använder är inte roliga, någonstans. De fyller säkert sin funktion, men ... Nä. Varför måste de se ut som tortyrredskap? Kan de inte vara rosa och ha små gröna elefanter med ankstjärt på?
Hur som helst, så kände hon efter livmodern, och behövde inte känna speciellt noga eftersom den var stor. Så, inga tvivel om att det var något där inne. Livmodern var strax under naveln, berättade hon, och måttade med händerna hur stor den kunde tänkas vara. En stor grapefrukt eller en honungsmelon, är nog i ungefär samma storlek skulle jag tro.

Efter detta satt vi och pratade lite om ditten och datten, och vi fick ställa lite frågor. Tänk att så fort man får chansen, så är alla funderingar helt plötsligt som bortblåst. Jag glömde bort allt jag hade tänkt fråga. Men å andra sidan, nu har jag ju "min egen" barnmorska, som jag kan ringa och fråga så fort jag undrar något. :D

Vi åkte därifrån, och var nöjda med besöket. Regnet och åskan hade upphört, och humöret var på topp hos oss båda. Nu ser vi fram emot (hoppas vi) ultraljudet på fredag, där vi även får underlaget till KUB-testet som jag gjorde igår hos Professor Selbing.

KUB-test är en kombination av ett blodprov och ett NUPP-test (man mäter med ultraljud något i nacken hos fostret), där man kan se risken för kromosomförändringar hos fostret.