Vi hade planerat in en husvisning i Vårdsberg, en knapp mil från Linköping. Det var ett stort hus, med en underbar terass och baksida, ett toppenkök och en jättebra tvättstuga/groventré. Och ja, ett stort helkaklat badrum som var ytterst smakfullt, för att använda ett uttryck som är väl känt i hustittarkretsar, samt en stor och rymlig hall med klinkersgolv.
Vad mer kan man begära? Ja, ganska mycket faktiskt om man planerar att lägga några miljoner på ett hus. Planlösningen verkade inte alls genomtänkt, och det mesta var ganska skabbigt faktiskt, om man synade huset i sömmarna. Så nej tack, vi lämnade i prospektet till mäklaren igen, och åkte hem. Glada att ha "sparat" 2,1 miljoner kronor.
Så, solen gassade och vi höll på att svettas ihjäl. Vad gjorde vi då? Jo, vi åkte givetvis hem och hämtade badkläder. Nästa anhalt visade sig bli Vadstena. Då jag aldrig varit där, ville jag gärna se vad som var så speciellt med den "underbara sommarstaden".
När vi kom fram åkte vi direkt till Vätterviksbadet. Där hade de en stor camping och en badplats. Efter en liten promenad fram och tillbaka längs stranden hittade vi en plätt där vi ville lägga oss. En stor del av strandkanten var täckt av stora stenar, vilket vi tyckte inte var lika trivsamt som sanden en bit bort.
Vi lade oss en stund i solen och njöt av värmen och ljudet av badande barn och vågskvalp.
Efter en stund kom det jag fasat för; Jonas kom på att vi skulle bada. Sturskt spatserade jag ner mot vattnet, men tvärstannade så fort ena tån kom i kontakt med isvattnet. Ja, Jonas tyckte att det var skönt och uppskattade graderna till 20. Jag är tveksam ... Efter den här kassa sommaren kan den stora Vättern inte ha värmts upp mer än en fjällsjö i midsommartid.
Jag stod och fjantade mig ett tag med vatten till knäna, och då ledsnade Jonas på mig och gick ut och doppade sig. Huvva!! Han kallade mig dessutom för Badkruka! När han väl gjort sitt dopp tyckte han att jag skulle kylas ner också, så vi busade lite i vattnet vilket resulterade i att även jag trillade i.
Så, bra. Då hade jag gjort mitt och kunde glatt studsa upp på stranden igen. Jag hade blivit lovad en glass, så Jonas strosade iväg och fixade det.
Sedan satt vi i solen, åt glass och njöt av dagen. Efter en kvart (kändes det som i alla fall) visade det sig att klockan hade sprungit på bra, så vi gatt lämna för att hinna med Vadstena.
Vi gick lite längs stranden och bort mot Slottet, där det skulle anordnas "Kräftival" med kräftfiske i vallgraven.
Tyvärr hann vi inte långt innan magarna började kurra, så vi vände tillbaka och gled in på en pizzeria. Det var jättegott, för jag har längtat efter pizza i flera månader.
Jag förstår nu vad som är så underbart med den vackra, pittoreska lilla (?) klosterstaden. Tur vi har nära dit!
Proppmätta begav vi oss sedan hemåt för att göra kväll efter en underbar dag! Tack Gud för solen, och Jonas!!
1 kommentar:
Vad många trevliga platser ni har i omgivningarna, man blir lite avundsjuk, men det där om isvattnet tror jag inte på, jag tror Jonas har rätt med 20 gr. Puss o kram!
Skicka en kommentar