På julaftonsmorgonen när vi tittade ut genom fönstret såg vi att det singlade ner små fina snöflingor. Som en riktig Disneyjul, fast med den skillnaden att det här inte fanns några befintliga snödrivor. Vi tog det lugnt med frukosten eftersom vi snart skulle över till farmor och farfar för att äta julmiddag.
Vi klädde oss fint, packade julklappssäckarna (!) och gick över för att fira jul. Farmor och farfar bor väldigt nära, vilket är skönt när man ska hem sedan.
När vi kom dit var farmor och farfar i full gång med att göra klart det sista med julmaten samt duka borden, medan farbror Gustav hade fullt upp med att smygläsa julklappsrimmen. Fast farbror Gustav var faktiskt duktig och hjälpte till med maten också, bör nämnas. Gammelfarmor Sonia tog det lugnt satt och läste en bok.
Ett fulldukat julmatsbord
En stackars gran som försöker hålla balansen bland ett berg julklappar
Julfin
Julslips, dagen till ära
Paparazzi i sin julröda favorittröja
Gammelfarmor sitter och läser
Efter vi hade hunnit snegla på det enorma julklappsberget var det dags att sätta sig till bords. Dagen till ära hade jag lyckats få tag i en jobbig förkylning, vilken hade satt sig på smak- och luktsinnet. Typiskt, för jag kände verkligen inte ett uns smak av all den goda julmaten. Jag kunde urskilja salt och sött, men inget annat. Inte ens rödbetssmaken gav sig till känna ...
Trots detta åt jag av hjärtans lust, eftersom jag ju vet att farmors julmat inte går av för hackor. Vi åt oss alla halvt fördärvade, och var sedan tvungna att ta det lugnt ett tag medan maten fick hitta sig en plats i magen.
Farfar, farmor och mormor står och beundrar julmaten. Och fotografen ...
Edvin och farmor kelar lite
Glufs glufs
Farbror Gustav hade lagt ner sin själ i alla julklappar, och mest tid hade gått åt till julklappar åt katterna Lexi och Wilson. Så efter maten gick vi hem så Gustav fick ge dem sina julklappar. De fick en liten leksak samt ett stort och fint hus som han hade gjort själv. Otroligt vackert, och Wilson utsåg sig själv till husbonde direkt. Det är nöästan så han försöker klösa bort skylten med Lexis namn på ... ;)
Edvin försöker smyga till sig katternas paket
Farbror Gustav vaktar katternas stora paket
så inte Edvin lägger vantarna på det
så inte Edvin lägger vantarna på det
Katternas superfina hus, som Wilson älskar ...
Jag passade på att ta näsdroppar för att om möjligt kunna urskilja någon slags smak när vi kom tillbaka till farmor och farfar. Tyvärr hjälpte det inte, så jag kände ingenting av deras otroligt goda bananfudge. =(
Massor med jättegott, hemgjort julgodis
Sedan roade sig alla så gott de kunde i väntan på Kalle Anka.
Jonas tallar på paketen ...
Gustav och jag fotograferar varandra
Momma och Edvin gosar lite
Så var det då dags för den efterlängtade Tomten! Ett tag trodde vi att vi inte hade varit snälla, men efter ett tag knackade det på dörren. Han var ju tvungen att få se klart Kalle Anka även han, förstås.
Edvins redan så stora ögon blev om möjligt ännu större då den rödklädde skäggiga gubben haltade in genom dörren med den stora säcken och sin käpp. Han släppte knappt Tomten med blicken, och inte ens en stor julklapp fick honom att tappa koncentrationen på inkräktaren.
Tomten
Momma och Edvin var förskräckta
Bilden talar för sig själv; gissa var Tomten står?
Ett stort roligt paket, från den otäcke Tomten
Farmor och Edvin vinkar hejdå till Tomten
Alla hjälpte Tomten att dela ut julklapparna, men efter en liten stund var han tvungen att bege sig vidare, så vi vinkade av Tomten.
Efter det blev Edvin sig lik igen, och skrattade och lekte som vanligt.
Edvin poserar framför julklappsberget
Är Edvin inte lite lik Toker? =)
Edvin ser skeptisk ut till sin nya bil ...
En tomkartong är roligare än leksaker ...
Edvin hjälper pappa med julklappen
Nya tumhandskar att äta på
Vi satt i flera timmar och öppnade paket. Flest paket var självklart till lille Edvin och lille farbror Gustav. Gustav fick Lego, och så fort han öppnat ett paket så försvann han in på sitt rum för att bygga ihop det senaste tillskottet till sin Legovärld. Efter ett tag kom han tillbaka igen och visade upp sitt bygge, innan han öppnade nästa paket ...
Alla Edvins julklappar fick han givetvis hjälp med, för annars skulle han ha suttit där än idag och lekt med snöret ...
Efter vi suttit ett par timmar med julklapparna var det dags att ta paus för att titta på tv igen. Vem kan missa den rafflande upplösningen av julkalendern, och sedan den obligatoriska Karl-Bertil Jonsson.
Sedan satte vi oss återigen till bords, då det var dags för kaffetåren. Vi var fortfarande så mätta att vi inte kunde äta av alla goda julkakor och lussekatter, men vi gjorde så gott vi kunde.
Sedan vi suttit och låtit kaffet bearbeta allt vi ätit var det dags att bäörja tänka på refrängen. Vid det laget var både jag och Edvin gnissliga. Edvin var trött efter dagens alla bravader, och min förkylning hade försämrats avsevärt.
Gustav fick följa med som bärhjälp för att vi skulle få med oss alla julklappar hem. *puh*
När vi kom hem bäddade vi ner oss nästan direkt för att orka med fortsättningen dagen efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar