Glasspicknick

Eftersom vi är rätt många människor i Linköping som är registrerade på KattPiraterna, så blir det även rätt många forumträffar. Denna gången var det någon som kom på den eminenta idén med glasspicknick.

Med tanke på vår picknickvana och eget tillverkande av olika ätbara kreationer, var vi givetvis tvungna att ge oss på att göra vår egen glass. För jösse namn, vi kan ju inte k ö p a glass som vilken Svensson som helst! Det blir väl ingen riktig picknick då?

Helgen förberedde vi genom att göra glassen. Vi kom överens om att av de sorter som inte krävde glassmaskin verkade saffransglassen bäst. Även Körsbärsparfait gjorde att snålvattnet började rinna. Sagt och gjort; vi gjorde båda två! Eller, jag kanske ska vara ärlig nog och erkänna att Jonas stod för glasstillverkningen.

Så blev det måndag, och vi tog med katterna ut till vår Plätt dit de övriga skulle anlända också.

Lexi spanar in omgivningarna...

...medan Wilson håller vakt på bordet!

Efter en liten stund på Plätten kom Ladytala, och även Sannalv. Då tyckte Lexi att det var för mycket tjejer som skulle försöka sno uppmärksamheten från sin älskade husse, så hon gjorde en habrovink och stack in i buskarna. Vi hann inte med att se när hon kröp ur selen, för det gick så otroligt fort. Och vips så skuttade hon iväg.

Vi sprang efter henne in i buskarna, men de var så täta och stickiga att det var svårt att se något. Allra minst en svart liten kattflicka.

Vi ropade och letade, och jag kände hur paniken kom krypande. Jag såg framför mig hur jag aldrig mer skulle få se henne. Ännu värre tankar hann flyga genom mitt huvud, för det är ju rätt mycket trafik i centrala Linköping.

Jag satte mig och kramade Wilson, som inte alls förstod varför folk blev så uppjagade. Jag grät ner hela honom, och paniken gjorde att jag nog kramade lite väl hårt. Han tyckte inte om min hårdhänta kärleksförklaring, och än mindre mina tårar som blötte ner hela honom.

Medan jag passivt satt och trodde att världen höll på att rasa samman, hörde jag hur Ladytala började prata med någon Lexi. Ett par sekunder senare förstod jag att de hade hittat henne. Åhhh, lycka! Men än var det inte över. Lexi satt mitt inne i den tätaste, stickigaste busken och verkade inte alls ha några planer på att krypa fram.
Jag hade inget annat val än att göra en rejäl målvaktsräddning. Fast jo, det hade jag eftersom Lexi snällt låg kvar i taggbusken utan att verka vilja rymma mera. Min heroiska räddning var således en aning överdriven.
Jag lyckades få tag i den lilla busflickan, och grinade som om det inte fanns någon morgondag, av lättnad. Då kom Hussefar, Scilla Johanna och Sötleif och undrade vad sjutton som stod på.

Efter att jag sansat mig lite tog husse och gick upp med Lexi för hon var lite skärrad. Sedan kunde vi påbörja vår glasspicknick.

- Härifrån ser man jättebra! sa Wilson där han låg på husses rygg

Hussefar äter som om det inte fanns någon morgondag

Alla låter "maten" tysta munnarna...

Jonas njuter av körsbärsparfaiten

Saffransglassen var god, men lite isig i konsistensen. Körsbärsparfaiten var god, men smakade lite lite. Så, aldrig är man nöjd. Eller jo, vi var nöjda med att ha gjort egen glass medan de andra kom med olika byttor de köpt. Hehe.

Wilson och Lottie kunde inte hålla sig ifrån datorn ens på picknick!!!

Sedan kom Lottie, samt Danni och hennes sambo, så uppslutningen var god. Själv var jag tokallergisk av att ha krupit i buskarna, och såg ut som Quasimodo efter min extrema gråtattack.

Danni och Johan

Hur som helst så blev kvällen trevlig, och numera är Miffonas selar hårdare åtdragna än innan.