Ofrivillig tågresa

Vi har haft en kort, men intensiv tid i midsommarhelgen då Mam varit på besök.

I lördags gick tåget (X2000) som skulle ta mamma hem, kl. 14:00 från Linköping. Vi var på stationen i god tid, och tåget kom i tid också. Vi hjälpte mamma på tåget med väskan, och sedan gick Jonas av tåget. Jag stannade kvar vid hennes plats för att ta avsked och det där obligatoriska planerandet "Vi ses vecka..."

Jag såg Jonas ute på perrongen stå och vänta, men helt plötsligt ser han så förvirrad ut. Som om han letade efter någon. Jag börjar ana oråd, och halvspringer mot dörrarna. Låst! På riktigt! Jag får kontakt med Jonas genom tågfönstret, och föröker få honom att ta kontakt med stinsen (eller vad sjutton de heter). Jag tittar på tågklockan; 14:00.

Tåget börjar rulla...

Jag springer desperat fram till bistron för att upprätta kontakt med personal, och får tag i en stackars tågvärd. Hon upplyser en desperat Jen om att hon inte kan stoppa tåget. Speciellt inte nu när tåget lämnat perrongen. *biatch*

Så, jag förklarar läget; att jag varken har plånbok, telefon eller nycklar med mig. Jag gick som jag var, för jag skulle ju bara följa mamma till tåget.
Hon låter mig låna telefonen, men jag är så uppjagad att jag inte kom ihåg Jonas telefonnummer. Som tur var kommer mamma precis, så jag kan låna hennes telefon. Hon har Jonas nummer inlagt, tack och lov. Hon fick hjälpa mig att slå, för jag skakade så.
Inte sjutton svarar han, för han står ju på perrongen, och mobilen är hemma av samma anledning som min. Det kommer tårar ur Jen. I min hjärna börjar stora saker målas upp. X2000 - stannar inte ofta - midsommardagen - färre avgångar - inga pengar... Jag visste inte ens i vilken riktning tåget var på väg, så stressad var jag.

Som tur var var nästa stopp i Norrköping, bara några mil bort. Jag som trodde att jag nu skulle få åka tåg till nästa vecka. Jag såg framför mig hur jag skulle bli sittande i Halmstad (!).

Den snälla tågvärden skrev en liten lapp och förklarade läget, så jag skulle kunna få åka hem med pendeltåget sedan. Dock nöjde jag mig inte med det "mest troligt" som tågvärden svarade på min fråga om jag verkligen fick åka med en handskriven papperslapp, utan Jonas fick ta bilen och hämta mig. Han hade sprungit hem för att ringa mamma, så vi fick kontakt rätt snart.

Mamma gav mig 125 kronor (100 för eventuell tågbiljett, tjugo för en glass och fem så jag kunde gå på toaletten på Resecentrum). Jag köpte mig en glass och satte mig ute och väntade på Jonas. Ynk så synd det var om mig då. Jösses.

Tågvärden var helt underbart snäll, så känner Ni någon Erika från Halmstad så hälsa henne! :D

Så kan det gå.