Faster Frida morgonstudsar
Jag ser helt krum ut, men bilen ser strukturerad ut i alla fall.
På vägen ner mot Kalmar upptäckte vi att Edvins bilbarnstol var trasig. Det saknades en bit frigolit, så precis där Edvin satt var det en hård balk. Det måste ha varit otroligt obekvämt, och kan förklara varför han inte varit så förtjust i att åka bil ... =( Som tur var lyckades vi rekvirera en annan stol, i vilken han sitter mer upprätt och har bättre stöd/skydd för huvudet i sidled. Dessutom så sitter han högre så han ser ut genom fönstren. Lycka!
Edvin slocknade snart i sin nya bilstol
Eftersom Edvin sov så gott, så körde vi på. Solen sken och allt var helt underbart. När vi passerade Åhus var det svårt, faktiskt omöjligt, att inte åka in för att köpa en glass. Det är ju självklart att man ska köpa glass i Åhus! Att Edvin sov kunde vi inte ta hänsyn till, utan vi åkte ner mot hamnen för ett besök på "Glassbåten". Det var bra, för då kunde Edvin sitta kvar och sova med dörren öppen medan vi satt bredvid och avnjöt våra glassar. Ja, lite elakt kanske, men så är det om man somnar ... Problemet löstes direkt eftersom Edvin vaknade när vi skulle försöka smita iväg. Somliga straffar Gud direkt. =/
Vi köpte i alla fall våra efterlängtade glassar, men när vi fick dem såg Jonas att det ju inte ens var Åhusglass! Skandal! Där satt vi, i Åhus, och åt Diplom Is! Nåväl. Det var gott ändå, och det var en skön paus i solen. När vi ätit upp åkte vi vidare ner till Österlen! Det var i alla fall otroligt vackert i Åhus och längs kusten!
Jonas går med bestämda steg mot Glassbåten
Fina små hus vid Åhus hamn
När vi kom neröver södra Skåne var landskapet fantastiskt. Gröna små kullar och stora fält. Små bokdungar och skyltar till små gallerier och krukmakerier. Mysigt! Vi började med att styra kosan mot Köpingebro och kyrkan i Stora Köpinge där Jonas morfars föräldrar ligger begravda. Familjegraven var stor och fin, och faktiskt K-märkt också. Tyvärr finns inga anhöriga kvar där nere som kan sköt aom graven. Men det kanske blir ändring på det tids nog. Så förtjust var jag redan i Skåne!
Det var gassande sol och helt vindstilla, så det var tryckande hett precis som i utlandet.
Edvin och Jonas vid kyrkan i Stora Köpinge
Edvin kollar in familjegraven på nära håll
Vi går tillbaka upp mot kyrkan
Det stod tydligen en jättestor ek där förut ...
Från Köpingebro åkte vi in till Ystad. Med mina norrländska mått mätt så var det på samma ställe. Det är det som är det mest fantastiska med Skåne, bortsett från (sommar)klimatet, havet och atmosfären; att det är så nära överallt. "Behändigt format", för att använda min mors uttryck.
Vi började med att äta lite. Det blev en kinesiskt restaurang i centrala Ystad. Det var gott.
Sedan fortsatte vi med att ordna boende, så vi skulle slippa det när kvällen kom och Edvin var trött. Vi bokade in oss på ett bed & breakfast som heter Our House, och som Jonas testat tidigare. Det låg centralt och var fräscht, men väldigt opersonligt. De hade en fin trädgård med bord där man kunde sitta och ta igen sig. Det skulle inte vi, för vi lämnade bara in lite packning innan vi åkte ut mot Ales stenar vid Kåseberga.
Jonas äter lunch och Edvin gör det inte
Vårt rum på boendet
Kåseberga var en idyllisk liten fiskeby, tror jag. Vi tittade oss inte så noga omkring, utan siktade in oss på parkeringen till Ales stenar direkt. Därifrån var det en gångväg upp till den berömda skeppssättningen. Vägen dit var vacker, och ju högre upp man kom desto vackrare blev utsikten. Det var lite jobbigt att skjuta vagnen uppför när det blev lite brantare, men det fixade Jonas galant. ;)
Jag och Edvin nere i Kåseberga
Jonas kämpar på medan Edvin ser till
så de inte kör över något olämpligt
De stannade till och tittade på "gräsklipparna"
Så vackert! Som poesi ... (?)
Väl uppe på platån där stenarna står uppresta var utsikten grym ut över havet. Det var förvånansvärt nog helt vindstilla där uppe, vilket nog inte hör till vanligheterna. Stenarna står uppställd elängst upp på en stor gräsklädd platå, så vi skulle förstås ha tagit med oss picknick-korgen upp. Dock var det inte så fint när man väl satte sig ner, eftersom de levande gräsklipparna lämnar spår efter sig ...
Det var en brant sluttning ner mot havet, så Edvin fick inte springa helt fritt. Vi satte oss ner och jag beundrade utsikten länge. Närjag började fotografera ut mot det stora havet undrade Jonas vad sjutton jag sysslade med, men är man inte van vid hav så är det väldigt exotiskt. Så är det bara! Och faktiskt så blev bilden förvånansvärt bra, med tanke på att "havsbilder" inte riktigt brukar ge upplevelsen rättvisa.
Min vackra favoritbild!
Sluttningarna
Efter ett tag kom det fram en liten flicka, med sina föräldrar tätt efter för att rädda henne undan branten. Vi började prata och det visade sig vara ett tyskt par som förälskat sig i Sverige. De hade tidigare gjort en resa i Sverige, och under de resan hade de blivit med barn. Resultatet var denna söta lilla flicka vid namn Frida (med svensk stavning pga tillverkningsplatsen, till skillnad från tyskarnas egen variant; Frieda). De var jättetrevliga, och vi satt länge där uppe och njöt av utsikten och trevligt sällskap.
Uppe vid stenarna gick kor och betade för att hålla gräset i trim
Vilket jobb att kånka dit och resa alla stora stenar ...
Jag och Edvin strosar runt lite
Vi hittade en plätt med bara gräs ...
Tyska Frida, Edvin och jag
Jonas poserar åt andra hållet, men det var lite hav där också
Fin förgrund och fin bakgrund!
Stenarna är stora. Jonas är ju trots allt 190 cm lång, som jämförelse ...
I´m a poser ...
Några av Ales berömda stenar
Edvin är så duktig som sätter skorna på fötterna ...
Men han är inte riktigt i klass med pappas 43:or
Men han är inte riktigt i klass med pappas 43:or
Till slut var vi verkligen tvungna att åka tillbaka in mot Ystad, fast jag hade kunnat sitta kvar där ännu om jag fått ... Där hittade jag verkligen min plats och mitt smultronställe.
D e t var poesi!
När vi kom tillbaka till boendet bytte vi bara om lite, för kvällsluften var sval av de friska havsbrisarna. Sedan begav vi oss in mot Ystads centrala delar för att införskaffa oss lite kvällsfika. Ystad har en fin stadskärna, men tyvärr hade allt hunnit stänga. Vi visste att det fanns en liten matbutik i alla fall, och den var öppen.
När vi kom tillbaka till boendet fick Edvin sin middag medan vi åt lite yoghurt och smörgåsar. Även Edvin har fått smak på yoghurt, varför han också gärna ville ha lite istället för gröt.
Sedan gick vi in på vårt rum och möblerade om. Det fanns en säng till Edvin också, så vi ställde den längst in mot väggen för att han inte skulle kunna ramla ur. Så stod då alla tre sängarna i bredd.
De andra som bodde på Our House verkade inte ha planer på att lägga sig, för de stod och pratade i allrummet som om de var ensamma i världen. Tyvärr hade vi rummet bredvid allrummet, och endast en innerdörr skiljde rummen åt. En helt o-ljudisolerad sådan, med nyckelhål man kunde titta in genom. Bra.
Efter en stund hade Edvin somnat i alla fall, och vi kunde lägga oss att sova med ett stort leende efter en helt underbar dag!
Länkar:
Ales stenar - raa.se
Our House - ourhouseystad.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar