Vi tackade Ingvar för att vi fått bo på hans fina gård. Sedan började vi packa våra saker, när vi kom på att vi ville stanna en dag till. Vi ringde upp Ingvar och frågade om vi fick bo en natt till, och begav oss sedan mot Ystad för att ta tåget till Köpenhamn. Tyvärr hade tiden dragit iväg under morgonen, så vi kom inte fram förrän strax före elva.
Jonas gick och köpte biljetter medan jag och Edvin packade oss ut ur bilen och i vagnen. Sedan ställde vi oss is olen och väntade på Pågatåget, som skulle ta oss till Malmö. Medan vi stod där och njöt av vädret fick solguden plötsliga svårigheter, för det kom en rejäl regnskur. Tåget kom också då, så vi skyndade oss att kliva på. Och lika plötsligt som regnet kom, försvann det.
Väl på tåget hade Edvin mycket att titta på. Det var första gången för honom, som så mycket annat den här semestern. Han stod och tittade ut genom fönstret nästan hela tiden, och hade åsikter om vad han såg hela tiden. Vi hade fullt upp med att förklara vad allt var. =)
Efter en dryg halvtimme var vi framme i Malmö, och då var det bråttom för att hinna med Öresundståget. Men vi hann, och vi var nästan ensamma i vår vagn också. Vi passade på att söva Edvin då, när det var lugnt och han inte hade så mycket att titta på. Eller rättare sagt; Jonas sövde Edvin medan jag agerade barnsligt faschinerande turist och fotograferade högt och lågt ut genom fönstret i hopp om att få med Turning Torso ...
Jag fick faktiskt med Turning Torso på ett par bilder. Och bilderna blev fantastiskt bra ... Inte. ;) Men är man en insnöad surjamt så är brerömda byggnader extra intressant. Speciellt om de är stora eller ovanliga. Jag var likadan är vi åkte över Öresundsbron (men inte under, då det av naturliga orsaker inte fanns något att fotografera ...). Jag fick med några balkar, och några bropelare genom tågfönstret. Bilderna blev värdelösa, men vad gör väl det? Jag har i alla fall fotograferat både Turning Torso och Öresundsbron! =) Det var också intressant med vindkraftverken ute till havs. Det hade kunnat bli grymt bra bilder om bara tåget stått still, man fick gå ut, man haft sjyssta objektiv och ... Ursäkter, någon?
Nåväl. Vi kom snart fram till Köpenhamn, och Edvin sov fortfarande. Vi började gå mot turistbyrån för att hämta oss en kart, men det blåste så kraftiga vindar att Hannes blåste bort. Då vaknade Edvin. Och lugn och fin, ingen panik - vi hann plocka upp Hannes innan han blåste tillbaka till Sverige ...
Vi hade begränsad tid på oss i Köpenhamn eftersom bilparkeringen endast räckte till strax efter kl. 19. Således fick vi prioritera, och då prioriterade vi de mest "turistaktiga" sevärdheterna som Ströget, Amalienborg, Nyhavn och Den lille Havfruen.
Vi började på Ströget, och där fanns många roliga butiker att besöka. Det fanns många o-roliga butiker också av de stora kedjorna, men vi brydde oss inte om de vanliga klädbutikerna. Däremot var barnbutikerna otroligt roliga! De hade så mycket fina barnkläder, och så roliga och fina leksaker att jag hade handlat ihjäl mig om jag trott att jag kunde få med mig det på tåget. ;)
Han såg visst en rolig fågel?
Medan vi strosade längs Ströget insåg vi att vi var tvungna att äta lite. Killarna med det otroligt givande sommarjobbet att stå på Ströget och hålla i reklamskyltar för restauranger påminde oss ... Valet föll på en grekisk buffé, som verkade riktigt lockande. När vi kom fram visade det sig att de saknade barnstol. Typiskt. Vi ville inte sitta mitt i lunchrusningen och balansera med Edvin i knät, så vi gick vidare till en turkisk restaurang. Hehe. Då kändes det bättre.
Den turkiska buffén såg inte heller ut att gå av för hackor, så vi tog för oss av maten och satte oss till bords. Servitrisen fick en barnmatsburk och lovade att värma den åt Edvin. Medan vi åt, och Edvin väntade på sin mat, fick han smaka små brödbitar. Han skulle ju snart få sin mat, så det gjorde ju ingenting.
Tiden gick, och servitrisen sprang omkring och jobbade. Varje gång hon passerade oss sade hon att hon "alldeles strax kommer till oss". Jag tror det är något med dansk tidsuppfattning, för vi hann äta upp det som låg på tallriken, och Edvin hann få i sig bra mycket bröd innan hon väl kunde få sig för att värma hans mat. Det är i min värld inte "alldeles strax". Att vi inte fick något att dricka under den tiden var i och för sig inte lika viktigt, men väl ett irritationsmoment.
Inte helt oväntat var Edvin inte speciellt hungrig efter allt bröd. Det skyller vi på servitrisen, givetvis ...
Innan vi gick därifrån skulle vi byta blöja också, men tyvärr var vi tvungna att byta hela stassen då blöjan hade hunnit börja läcka. Snacka om lång väntan? (Eller så handlar det om att Up & Go är i det närmaste värdelösa ...)
Edvin, som hade klätt upp sig så fint för stadsbesöket i främmande land, var så tvungen att ta på sig reservkläderna som alltid ligger i botten på skötväskan. Eftersom kläderna bara ligger där i väntan på användning, är det en ekipering som ... fint uttryckt ... inte används till vardags. Men, vad gör väl en orange mysdress på en så söt kille? Inte ens de snygga jeansen kunde förbättra det.
Efter lunchen stressade vi vidare bort (ja, vi var tyvärr tvungna att stressa oss igenom Köpenhamn för att hinna med att vara turister), och genom Nyhavn. Vi hann nätt och jämnt stanna till för att fotografera, men då en överförfriskad dansk erbjöd sig att fotografera oss tillsammans kunde vi inte tacka nej. Längs kajen låg restaurangerna på rad, och trots att det var mitt på dagen en vanlig (tror vi, såvida inte det var någon dansk specialdag) så var det fullt av människor som åt lunch och framför allt drack öl. Så nära Sverige, men ändå så kontinentalt.
Nyhavn var snabbt avklarat, så vi kunde pricka av det på listan över besökta turistmål. Nästa mål var Amalienborg. Inte för att vi är rojalister direkt, och framför allt inte i Danmark, men det hör liksom till att ha sett det. Vi småsprang nästan, så vi höll på att missa det. Det låg precis mitt i, med en gata tvärs igenom slottsgården, så det smälte in bra i stadsmiljön. Jag hoppas att de har en grönare slottspark på andra sidan, för jösses så trist de måste ha det annars. Vi lade märke till Fredrikskyrkan som var otroligt vacker, och som inte ens hörde till slottet. Men det var en vacker bakgrund.
En intressant detalj vid Amalienborg (som så många andra slott) är deras vaktstyrka. Eller kan man verkligen kalla dem vakter? Det är möjligt att jag, med min erfarenhet från branschen, är extra cynisk, men vad sjutton kan de duga till i ett skarpt läge? Visst kan de ta kål på vilka inkräktare som helst, men inte är det med hjälpt av bössan. Snarare kommer busen att skratta ihjäl sig. Om inte för de fjolliga hattarna, så för deras överpretentiösa marscherande. Vad kan man förlora på ett mer avslappnat förhållningssätt. Egentligen? Man behöver ju inte bjuda in folk på kaffe direkt, men nog kan man väl visa ett leende mot besökarna eller åtminstone försöka att gå på ett så pass "normalt" sätt att man inte blir förlöjligad. För det blev de. Det var en skolklass där samtidigt som oss, och de hade otroligt roligt åt vaktens enformiga marscherande, med stela vändningar som till och med armén skulle anse vara överdriven. Jag tror att Professor Balthazar för länge sedan hade skulle ha gett upp ...
Efter vi även prickat av Amalienborg var det så dags för det sista på vår "måste-lista"; Den lille Havfruen. Var de tvungen att sätta henne så långt bort?
På vägen dit passerade vi en gammal gotisk kyrka och mäktig fontän. Vi stannade till för en turistaktig bild, och skyndade vidare. I andra änden av den stora parken skulle den lilla bronsflickan sitta.
Det stod även en bil som sålde miniatyrer av henne, men det var ingen lång kö dit direkt. De såg lite billiga ut, så hon hade säkert självständighetsförklaringen under armen ... *långsökt Jenny-skämt*
På väg tillbaka såg vi på långt håll något som var betydligt intressantare än Havsfrun; u-båt! För en landkrabba som jag var även "båten" till vänster tuff. Tänk om man hade hunnit dit och titta ... *drömmande*
Vi sprang tillbaka genom Ströget och letade efter en fin souvernirbutik. Jag hade redan sett ut en lämplig present till min barndomsvän Jocke, som samlar på små hus från semestrar. Visserligen samlar han väl på hus från sina egna resor, men jag ville ändå hjälpa till att utöka hans samling. Mitt tillskott till Jockes samling av miniatyrhus blev ett litet hus från Nyhavn. Vackert! Med tanke på Edvins stora intresse för kylskåpsmagneter kunde jag inte låta bli att köpa en åt honom. Det var en färgglad gummiminiatyr av en vakt från slottet. Fast en glad sådan ...
Sedan köpte vi lite mellanmål åt Edvin, och sprang till tåget. Vi visste exakt vilken avgång vi var tvungna att hinna med för att hinna tillbaka till Ystad innan parkeringsfascisterna skulle lappa bilen. Vi hann, och fick dessutom vänta på tåget. Dock var det lite tvetydigt vilken ände av tåget vi skulle sikta in oss på beroende på destination, men alla skulle ändå passera Malmö, så vi slapp fundera.
Vi var ganska snabba på tåget, vilket var tur för det blev snabbt fullt. Efter den här dagen hade vi inte orkat med att stå.
Edvin och Jonas på Köpenhamns central
På tåget var Edvin så busig och övertrött att de överarbetande medresenärerna på tåget antagligen hade god lust att bita huvudet av honom i sin strävan efter att få slappna av på tåget hem ... Hehe. Så kan det gå! Efter att han hade suttit i min famn och tokbusat ett tag så vände allt skratt plötsligt till gråt och tandagnissel. Pojken var precis förbi av trötthet ... Och givetvis så anklagar man sig själv som varit en dålig förälder och inte sett till att han fått möjlighet att sova eftermiddag, som han brukar.
Tåget blev försenat över bron eftersom ett godståg hade smitit före i "tågkön", så vår fina tågplanering höll på att spricka. Vi hade räknat med en god marginal på ca tio minuter i Malmö, så att vi i god tid skulle hinna byta till Pågatåget mot Ystad. När Köpenhamnståget visade sig vara ca tio minuter försenat blev det intressant. Vi insåg att det inte var ett alternativ att missa tåget eftersom Edvin var så trött, så vi började förbereda oss i tid för att hinna av så fort som möjligt och springa mot Pågatåget.
Fler hade nog samma tanke, men vi lyckades armbåga oss ut från tåget relativt snart och sprang mot första bästa informationstavla. Jag hann ju självklart inte ens hitta rätt kolumn att titta i innan Jonas ropade åt mig att springa ... Jag förstår fortfarande inte hur sjutton han så snabbt kunde se vilket spår vi skulle till.
Pågatåget stod självklart inne på perrongen när vi kom ångandes, och vi hann faktiskt precis på tåget när de stängde dörrarna och åkte. Puh ... Vid det laget hade vi vältränade maratonlöpare nära på blodsmak i munnen. Kanske mer av frustration över att Edvin behövde få komma hem och sova, än den faktiska ansträngningen.
Väl på tåget var det bara en sak att göra och det var att söva Edvin. Det tog ett tag för honom att varva ner, men sedan somnade han så sött ... Väl i Ystad hade han sovit ungefär en halvtimme, vilket brukar vara tillräckligt för att han ska bli relativt lättväckt. Men icke. När jag lyfte över honom från vagnen till bilstolen tittade han upp lite, men på typiskt "cartoon-vis" så tappade han huvudet och somnade om direkt.
På vägen tillbaka till gården stannade vi till vid en matvaruaffär, och inte ens då vaknade han, trots att jag var ut och stuvade om lite i packningen. Annars brukar det ju vara ett säkert kort när det gäller att väcka barn; stanna bilen och smäll i ett par dörrar. Fast det kanske bara gäller när man försöker smyga?
När vi kom tillbaka var nästa dilemma; väcka eller inte väcka Edvin ... Å ena sidan behövde pojken äta. Å andra sidan så skulle vi bli tvungna att väcka pojken så pass mycket att han skulle klara av att äta. Det skulle ta minst tjugo minuter bara det, då han oftast är svårstartad efter han sovit. (Såvida inte han vaknat av sig själv och klockan är fem på morgonen - då är han pigg minsann!)
Vi provade att väcka honom lite fint, men eftersom han inte vaknade när vi bar in honom från bilen heller, så hade vi inga större förhoppningar. Och mycket riktigt; han somnade bara om efter varje litet försök vi gjorde. Då fattade vi beslutet att byta blöja och sätta på honom pyjamas så smidigt som möjligt så att han skulle kunna fortsätta sova efter det. Det gick jättebra. Han vaknade till lite, men ögonen hängde inte med upp, kan man säga. Efter jag bytt på honom lade vi honom i sängen och gav honom en stor flaska välling.
När han druckit upp vällingen vände han på sig och somnade. Vi bävade för natten, då han ju antagligen skulle vakna och vara hungrig senare, men faktiskt så sov han gott hela natten utan minsta knyst. Han hade nog inte tagit så stor skada av det stressiga Köpenhamn.
Snark
Länkar:
Nyhavn - nyhavn.com
Amalienborg - kongehuset.dk
Den lille havfruen - visitcopenhagen.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar