Kolmården

Sedan tidigare hade vi bestämt att vi skulle ta en tur till Kolmården. Vi beslutade att lördag var en bra dag för det.

Egentligen hade vi tänkt att avvakta med Kolmårdsbesöket tills Edvin blev lite större, så att han skulle få ut mer av det. Det kostar ju trots allt rätt mycket pengar att gå in, men vi blev bjudna av Mamma och Olle bara vi följde med. Ja, då var ju valet lite enklare ... ;)

Det regnade på förmiddagen, så vi drog ut på det in i det sista innan vi till slut begav oss hemifrån. Vår vana trogen hade vi självklart packat picknick-korgen, men bredvid filten lade vi ett par paraplyer också ...

När vi nästan var framme vid djurparken, somnade Edvin. Självklart! Varför somna direkt i bilen så man är pigg och utsövd när man kommer fram? Det gick ändå rätt bra, eftersom vi då började med en runda genom safariparken så han fick sova vidare.

Vi passerade den första slussen, vilken bestod av en grind som stod öppen. Det fanns även färister där, med ribbor som djuren inte kan/vill gå över.
Det började med lite svenska djur som älgar och hjortar. Ja, inget direkt nytt under solen. Det låg en stor tjur en bit upp på backen, och vissa strosade omkring lite, men det var rätt avslagen stämning så här dagen efter midsommarafton i den svenska skogen ...




Sedan kom vi fram till de mer exotiska (förlåt Hälge!) djuren. Girafferna var helt orädda och klev rakt ut framför bilarna utan att blinka. (Där har ju Hälge mer rutin ...) Dock går det ju sakta, faktiskt så sakta att det stod helt stilla långa stunder, i bilkön runt safariparken.
Man fick ingen broschyr, så om man inte är ordentligt påläst när det gäller skillnader mellan olika antiloper så vet man faktiskt inte exakt vad man ser.

Elandantiloper?

Edvin satt i mitt knä, och han ville ta reda på vad det var vi såg så han började läsa i broschyren ...

Vad står det, gubben?

Ser Du bra?

Nästa sluss var något hägre säkerhetsklassad, med grindar som öppnadews manuellt av en grindvakt då det kom en bil. På så vis var passagen övervakad så att grinden kunde stängas vid behov, samt då inga bilar ville passera.
Efter savanndjuren kom vi till djur med något större tänder; vildhundar. De var väl åtskilda från getterna. Eller vad sjutton det nu var ... Undrar varför? Varför ens komma på tanken att blanda blodtörstiga vildhundar med "vad-det-nu-var-för-klövdjur"?
Hur som helst så hade det börjat regna när vi kom dit. Det började lite lagom, men ökade ordentligt för att sedan direkt forsa ner. Hur vana är egentligen dessa ökendjur det? Monsunregn, visst, men då brukar det väl ändå vara varmare i luften? Hur som helst så verkade det som om de var vana, för vildhundarna låg under ett litet tak och inväntade bättre väder.

Öhh ... djur ... typ.

Efter vildhundarna kom vi till de Stora. Slussarnas säkerhet hade utökats ytterligare, och nu öppnade de inte den inre grinden förrän de stängt den yttre. Där inne fanns björnar och vargar!
Tyvärr såg vi inte så mycket eftersom rutorna var halvt igenimmade och regnblöta, men visst gick det att skymta några genomsura djur. En varg gick precis bredvid bilen, men gissa om vi hann fotografera? Bilderna blev inte så bra av regnandet ...

En suddig bild av Baloo

Sista slussen hade också hög säkerhet, vilket var tacknämligt med tanke på att lejon kan uppfattas som blodtörstiga. Speciellt om de kommit på rymmen i främmande land, där det regnar ...
Bilderna på lejonen blev som man kunde förvänta sig genom fönsterrutorna, men det gör itne så mycket. Det blir ändå inga vackra bilder när de inte är i sin rätta miljö ... Hur exotiskt är stora mäktiga lejonhannar sittandes under ett tak i en regnig barrskog?

*host* Lejonhonor!

Stora Kungar!

När vi åkt ut från safariparken regnade det fortfarande. Det kändes inte jättelockande att gå in på själva djurparken, så vi satte oss att ha picknick ... i bilen, i väntan på att regnet skulle avta. Det är svårt att fika i bilen, speciellt med barn, men det går ju. Och det smakade gott med kaffe och stut då, så det gjorde ingenting.

Edvin äter stut

Momma fikar

Storfavorit; stut!

Efter vi fikat färdigt, och det ändå inte slutat regna, insåg vi att vi ändå var tvungna att utmana regngudarna. Vi klev ur bilen, och lastade på oss paraplyer och regnskydd, och begav oss mot entrén. Vad händer då? Jo, precis som hämtat ur en triss-reklam så avtar regnet och solen spricker fram. Det blev med ens jättevarmt, och så även humören.

Direkt såg jag en souveniraffär, men hindrades att gå in med löfte om att få besöka den på utvägen. Jag nöjde mig med det ...
Vi gick upp, och hamnade inne på något slags vildcamp. Det hade nog varit jätteroligt för ett lite äldre barn, för det verkade vara inriktat mot ett lärande perspektiv där barnen kunde se och prova på olika saker. Men jag vet inte, för vi gick bara igenom på väg till djuren.

Snart kom vi fram till kamelerna. Det var nog gnuer och någon sorts hjortar också, men de är ju mindre roliga att se på. Fast det fanns i och för sig en liten hjortkalv med massor av spring i benen. Den var söt. Kamelerna var mindre söta.

Sedan gick vi vidare mot elefanterna. De är ju inte heller några som slår klackarna i taket direkt. Och apropå klackar ... De har grymt stora fötter. Fotavtrycken ser ut som stora pannkakor. Fantastiskt!

Pannkaksfot

Stooort djur!

När vi gått ifrån elefanterna noterade jag att Felix hängde med, vilket ju var tur. Annars skulle Edvin lätt kunna få för sig att låna ut Felix till, exempelvis lejonen, utan tanke på konsekvenserna ...

Efter ett ögonblick såg jag dock att Felix saknades och slog larm. Jonas sprang tillbaka till den lilla utsiktplatsen där vi nyss stått och tittat på när en jak ammade sin lilla kalv. Där fanns ingen Felix. Han sprang tillbaka tills dess att jag med säkerhet visste att Felix fanns, men inte heller där fanns Felix.
Vi mötte en familj med en liten pojke och en barnvagn, men reflekterade inte över det då. När även jag gick till utsiktsplatsen, där den andra familjen precis stod, såg jag Felix ligga mitt på marken bredvid familjen. Jag tittade förebrående på Jonas, som bedyrade sin oskuld; den hade inte legat där när han nyss tittat.
Jonas gick fram och hämtade Felix, och när jag såg mamman och pappan i familjen titta menande på varandra så förstod jag att den inte hade legat där nyss, utan precis kommit dit. Vi tog Felix och gick vidare, och när jag såg att mamman vände sig mot sin son fick jag bekräftat att det var han som hade hittat, och försökt behålla, Felix.
Jag kan till viss del förstå att de lät pojken behålla Felix, eftersom han hittat honom och inte visste vems det var. Det jag inte kan förstå var varför de var tvungen att lägga Felix på marken? Kunde de inte bara räcka över honom till oss när de såg att vi letade efter honom? Faktum är att jag tror att föräldrarna var fullt medvetna om att pojken tagit Felix, och kände det som alltför pinsamt att erkänna det för oss. Istället lade de honom på marken och låtsades som om vi inte skulle förstå ... Men hallå? Det fanns ingen annan i närheten, så vem kunde det annars vara?

Efter Felixfadäsen gick vi muttrande därifrån, med den andre familjen hack i häl. Vi höll dock hårt i ägodelarna, och det gav resultat för de lyckades inte stjäla något mera ...

Nästa stopp blev hos noshörningarna. De är stora. Edvin tycker att de ser konstiga ut, och han reagerade på deras "näsor", för när han såg dem pekade han på sin egen näsa ...
- Bussigt Edvin! De kan inte rå för att deras näsor inte är lika söta som Din! Men Du behöver ju inte retas för det ... ;)

Sedan kom vi fram till de randiga hästarna. Edvin har ingen stor erfarenhet av hästar alls, så han noterade inte att dessa såg annorlunda ut. Nästa gång, kanske ...

Efter ett tag kom vi fram till Apberget. Eller i alla fall aphuset, där de förvarade såväl stora som små och ännu mindre apor.
Schimpanserna var otroligt charmiga, och de små svingade sig fram och tillbaka som om de inte gjort annat. Men så var ju armarnas längd därefter ...
Men att de inte ramlar?! Fantastiskt!
En annan fantastisk sak var schimpanshanen som urinerade i en vattenpöl, och sedan lade sig tillrätta bredvid och började sörpla ... He is fresh!

Edvin var fascinerad

The Schimpanshane ... Törstig? :S

En Schimpansbäbis ... Och en Schimpans-hög.

Bortanför Schimpanserna var Gorillorna. Det satt ens tor Gorillahane och glodde på oss, med bister min. Ingen jag skulle vilja bråka med, direkt. Efter ett tag ledsnade han väl på våra fula nunor och fotoblixtarna, så han vände ryggen till. Det var ingen dålig ryggtavla han hade heller ...
Sedan såg vi den berömda Enzo, som föddes 2006. Han var lekfull, livlig och otroligt söt. Något som dock var snäppet sötare var den nyfödde (20 maj) lille Gorillapojken Eko. Mamman låg på rygg med bäbisen på magen, och låg och klappade Eko på huvudet. Så mänskligt och bedårande!

En lekfull liten Enzo

Ser Ni Eko?

Jag lånade en bild från Kolmårdens hemsida ...

Det var svårt att slita sig från aphuset, och det märktes att folk gärna dröjde sig kvar, eftersom det var en rejäl folksamling där. Speciellt runt Eko ...
Till slut lyckades vi också slita oss från de charmiga primaterna, och gick vidare mot "Tiger World". Där fanns det, kanske inte helt överraskande; tigrar.
De hade byggt "Tiger World" i asiatisk stil, och i cementen syntes såväl stövelspår som tigerspår och släpspår ... Nåväl, den sjurskötaren som gick åt där kanske skulle ha tänkt på att stänga grinden in till tigrarna kvällen innan, så hade allt gått bra .. ;) Hehe.

Inne i tigrarnas rastgård låg ett jättehuvud av ... Buddha? Att inga Buddhister reagerar? Eller så vet en äkta buddhist att det är en stenkopia bara. Det finns även en gammal safaribuss med gallerfönster som man tillsammans med djurskötare kan få gå in i. Dock är det nog bara vid specialvisningar, för annars så kostar det nog alldeles för mycket i ersättningskostnader för förlorade fingrar ...

Jag och Edvin spanar in de slöa tigrarna

Jonas och Edvin har tittat på en sorts rävar

Momma och Olle pustar lättade ut efter att ha överlevt "Tiger World"

När vi varit hos tigrarna var det hög tid att ställa sig i kö till delfinshowen. Vi hade föreställt oss kö till nästa vecka, men det gick förvånansvärt smärtfritt att komma in. Det var tryckande varmt i kön, så det var skönt att vi slapp stå där så länge. Kapten Jack Sparrow (karaktär från en känd Hollywoodfilm; "Pirates of the Caribbean") strosade omkring bland folket, och upplyste om att barnvagnar skulle lämnas utanför. Typiskt. Precis när vi skulle gå in. Nåväl. Vem vågar trotsa en ökänd pirat? Vi tömde vagnen lite snabbt och sedan sprang Jonas iväg med vagnen till barnvagnsparkeringen.

När vi kom in var bassängen belyst så den var alldeles djupblå. Jättevackert! De hade tropisk-aktiga kulisser, vilka kanske inte var fullt lika fantastiska ... Man såg delfiner simma runt under vattnet, och då och då gjorde de även små hopp. Det var riktigt avkopplande att se dem när de gjorde som de själva ville, men tyvärr så delade inte Edvin känslan för han ville springa omkring. Mörkret och bänkraderna gjorde det olämpligt, trots att vi satt på översta raden, så han fick finna sig i mammas knä. Vi gjorde vårt bästa för att få honom att fokuser på delfinerna, men de syntes lite för dåligt för att han skulle fokusera på dem. De vara bara rörelser i periferin för honom ...

När klockan började närma sig tid för show, visade de några korta filmer på en stor bildskärm. Det var någon karl från djurparkens om berättade något som ingen hörde, och sedan kom en karl från Vattenfall och lade av klyscha efter klyscha i marknadsföringssyfte och för att framställa Vattenfall som såå fantastiskt ansvarstagande i miljöfrågor ...
Sedan kam Markoolio. Jag hade ju glömt att han var inblandad i årets delfinshow, för hade jag kommit ihåg det hade jag nog övervägt att avstå. Jag är inte så förtjust i Markoolio.

Innan delfinshowen kom igång skulle ju Jack Sparrow-wanna-be-piraten tramsa på och låtsas diskutera med Markoolio på bildskärmen. Han agerade visserligen som Johhny Depp i nämnda filmroll, men kallade sig Kapten Pösmunk. Eller om det var Kapten Pipskägg. Eller ... ja, något annat typiskt Markoolio.

Till slut började showen i alla fall. Trodde vi. Istället visade de en musikvideo-aktig film med Markoolio-musik och bilder på Markoolio från bassängen under träning. Jobbigt tramsigt för vuxna, men säkert vansinnigt rolgit för barn i låg- och mellanstadieåldern.
Efter det kom äntligen delfinerna igång, och de var duktiga. De gjorde alla typiska delfintrix till Markoolios klatschiga musik, vilket i och för sig gjorde sig rätt bra eftersom det var ös i dem. Dock passade det sig något sämre eftersom det inte finns några bra Markooliolåtar till de lugnare passagerna, vilket gjorde det väldigt ryckigt och man upplevde att showen tappade fart gång på gång.

Edvin var lite distraherad, men tittade tidvis på de fantastiska djurens konster. Kanske det mest var mina överdrivna "Åhhhh!!!" samt att jag lyfte upp honom i riktning mot bassängen, mer än det han faktiskt såg, som gjorde honom uppmärksam på showen.

När showen sedan var över slussades man rakt ut i souvenirbutiken, givetvis. Jag kunde ju självklart inte låta bli att köpa en kylskåpsmagnet till Edvin ... Det blev en mjuk giraff (!) med magneter i klövarna. Olel kunde inte heller låta bli att handla, så Edvin blev även en vit säl (!) rikare. Det var en kut som heter Knut ... Kul att han inte fick någon delfin från delfin-souvenirbutiken. ;)
Tyvärr blev inte Knut lika viktig som varken Hannes eller Felix, men vi hoppas att det vänder för Knut var väldigt mjuk och len.

Avslappning ...

Entusiasmiska jag och en mer sansad Edvin ...

Fullt ös under korta stunder

Efter delfinshowen var vi lite snopna. Vi hade alla väntat oss lite mera, men vi insåg ju själva att vi hade lagt ribban för högt för Markoolio.
Vi tänkte inte mera på det utan gick bort mot "Brådjupet" och såg sälarna. Vi hamnade visst mitt i en annan show, med sälar, för den där Kapten Tramspelle var även där. Han påpekade att vis tod i vägen för de som satt på läktarna, och det är klart att vi gjorde. Vi stod ju mitt framme vid staketet. Inte sjutton hade vi en susning om att det skulle bli en show även där. Det orkade vi i alla fall inte med, så vi gick därifrån då ... Hehe. Så går det när man bråkar, Kapten Messerschmitt!

Edvin kollar efter vad det var som simmade förbi ...

Vid det här laget hade dagen flutit på i ett, och Edvin hade hängt med så gott han kunnat. Vid delfinshowen märkte vi att han var lite i tröttaste laget, eller så var det helt enkelt så att även han tyckte att det blev för mycket Markoolio. Eller så var det en kombination ihop med att han ätit dåligt under dagen. Vi försökte ge honom banan och stut, men han var inte speciellt intresserad. Då var det bara ett att göra; söva honom.

Medan Jonas gck och vyssjade Edvin till sömns tittade vi på en slöleopard som låg och snöade. Eller så var det tvärtom, men den var tämligen passiv i alla fall.

Sövning pågår!

När Edvin somnat kunde vi andra passa på att se Barnens lantgård och Bamseland. Hehe. Vi gick igenom lite snabbt och gick sedan mot björnarna. Man såg honan med småbjörnar uppe på en höjd medan hanen lekte och badade. Haha. Såå könsstereotypt!
Olle försåg björnhanen med sockerbitar, som han så tjusigt tog på ramen och glufsade i sig med papper och allt.

Jonas och Olle spanar in ... tja, något.

Zzzz ... zzzz

Vi poserar framför den vackra utsikten över Bråviken (?)

Kärlek!

Baloo?

Honan och barnen ...

"Kanelbulle" på barnens lantgård

Klockan började närmade sig stängning, och vi hade sett det mesta. Eller sett och sett, men vi hade passerat och tittat på en hel del i alla fall. Det finns ju hur mycket som helst att se och göra, så man blir nog aldrig färdig med ett sådant ställe ...
Vi hade inte ätit någon middag, och inte ens tagit oss tid att dricka upp kaffet vi haft med oss. Vi ville istället se så mycket som möjligt innan vädret blev sämre eller de stängde.
På vägen hem stannade vi och åt på en restaurang i Krokek. Det verkade vara en pizzeria, men de hade plankstek så vi valde det. Gott!

Sedan åkte vi hem, glada i hågen. På väg från bilen gick Olle och Edvin tillsammans och diskuterade dagen. De har verkligen funnit varandra, och är så överens att de till och med går likadant. De marscherar genom att lyfta höger ben högre när de går. Hehe.

Stilstudie!

Momma står och flinar åt de goa gubbarna

Edvin ville förvissa sig om att Knut låg kvar i påsen?

Mera marsch innan marschen går till sängen ...

Så var en underbar dag till ända! Stor tack Momma och Olle!

Länkar:
Kolmårdens djurpark - kolmarden.com