Vi har i några år funderat på att åka till Astrid Lindgrens värld (ALV) i Vimmerby. Det är ju trots allt rätt nära för en dagstur. Dock har vi avvaktat då barnen varit små och inte varit så inläst på hennes sagor och karaktärerna.
Det senaste året har vi dock presenterat Astrid Lindgren för dem, främst i filmform. Så de har full koll på de allra flesta, utom Lejonhjärta. Möjligen att de blandar ihop alla barnen i Bullerbyn, men vem gör inte det ...
Vi valde en dag när det skulle vara varmt och skönt, men inte gassande sol. Tänkte vi. Vi packade i ordning lite bra-att-ha-saker i bilen, picknickkorgen och vagnen att dra grejerna i. Vi åkte tidigt så att vi skulle vara på plats när de öppnade. Frukosten tog vi längs vägen. Vi stannade på en fin rastplats vid en sjö strax innan Kisa. Lagom, tyckte vi. Solen sken, men molnen såg ut att hopa sig åt Vimmerbyhållet.
Selfie i den älskade hatten som mor virkat!
Frukostdax
Pappan med kameran i högsta hugg
Vi kom fram till ALV strax innan de skulle öppna. Perfekt! Om det inte vore för den långa kön med bilar. Alltså, på andra ställen (Kolmården) är parkeringen gratis och man får parkera var man vill. Det går jättesmidigt att ta sig in på parkeringen och hitta sig en plats eftersom alla inte behöver passera p-vakterna, och sen inte parkerar på samma ställe utan åker åt olika håll. Nu blev man hänvisad en plats, och då fick man vänta på att bilen framför krånglat sig in på parkeringen innan man själv kunde parkera. I värsta fall har de dessutom hunnit få upp dörren så man måste vänta tills krånglat sig ut, fått på sina trilskande barn skorna, snutit näsan, lyft ut barnet och fått dem i säkerhet på andra sidan bilen innan de stänger sin dörr så man kan parkera själv. Tröttsamt.
Kön in var lång, men de hade inte hunnit öppna ännu så det var lugnt. Vi packade ur bilen och såg över våra kläder så att vi var rätt klädda. Det var helt mulet, men varmt, så vi behöll vår lättklädnad, men tog med jackor. Picknickkorgen, som av praktiska skäl dagen till ära bestod av en mjuk kylväska och skötväskan då vi en har blöjor i den numera, och kylväskan med vatten fick ta plats i vagnen tillsammans med pappas ryggsäck med jackorna.
Skönt att vi hade betalat och skrivit ut biljetterna hemma, så slapp vi den kön. Istället gjorde vi i ordning armband att sätta på barnen där det stod namn och telefonnummer ifall de skulle komma ifrån oss.
Vår första anhalt var Villa Villekulla, främst för att det var först på schemat. Jag tror att alla tänkte likadant, för herrejösses så mycket folk det var där. Puh. Vi missade början på föreställningen, och fick stå långt bak. Men vi såg och hörde ändå. Det handlade om Pippis och hennes far och matrosen. När vi sedan skulle gå fram och titta i Pippis hus var det fullt kaos, det gick inte att gå någonstans och man knuffades runt av alla människor. Hemskt! Speciellt för de små som bara såg magar, eller för en annan som hade ett operationssår som var ömt och gjorde ont av alla väskor och ryggsäckar som folk inte hade någon koll på var de var ...
Sedan gick vi ombord på Hoppetossa (Pippis båt). Praktiskt nog låg den förtöjd i hamnen, där det bara var tre dm djupt vatten. Mycket skönt när det är så mycket barn.
Pippis hus som det ser ut i boken
Mamma och Arvid kollar på Pippi
Efter Pippi-kaoset gick vi vidare mot Mattisborgen. Vi hade inte riktigt fattat det där med föreställningarna, så vi stressade inte. Det stod att karaktärerna skulle vara på plats i flera timmar. Men, innan vi kommit fram hör vi rövarsången på långt håll, och börjar skynda oss. Man var tvungen att gå runt hela borgen för att komma in på läktaren, så pappa tog pojkarna och sprang i förväg. Föreställningen handlade om när Ronja föddes, växte och blev stor och gav sig ut på egna äventyr.
Pappa och Arvid fick ståplats
Edvin lyckades klämma sig fram lite i ståplatsledet så han såg något.
Efter Mattisborgen var det ytterligare stress för att hinna med nästa föreställning. Emil kan man ju inte missa! Vi var ute i god tid, och hann till och med förbi toaletten. Vi tog plats på Emils läktare och inväntade föreställningen. Karaktärerna var på plats och förberedde sig inför föreställningen, men improviserade och showade lite för skojs skull under tiden. Vi passade på att äta vår medhavda lunch medan vi väntade, och läktarna fylldes på med folk. Och solsken. Jösses vad det gassade! Puh!
Till slut började äntligen föreställningen om när Emil fastnade med huvudet i soppskålen. Den var ganska lång. Det var roligt, men inte när solen gassade så. Man svettades som tokar! Samma sekund som de var klara reste vi oss upp och smet iväg för svalka i skuggan och fläktande vindar.
Katthult
Svettig Edvin plågad av värmen
Lika svettig och plågad Arvid
Äntligen färdiga!
Efter Emil tog vi en kisspaus, och gick sedan skuggvägen upp mot Kajsa Kavats gata. Det var flera små hus som var jätteroliga för barnen att leka i. Som små lekstugor. De smet in och ut i husen länge, länge.
På muren framför Kajsa Kavats gata
Spex och posering i dörren
Efter Kajsa Kavat kom vi till Bråkmakargatan, där Lotta bor. Även där fanns små roliga hus som barnen lekte i. Kul att stå på marken utanför och titta in i övervåningarna på husen. =)
Efter Bråkmakargatan kom vi förbi Mattisborgen igen, så vi kunde titta runt i den i lugn och ro utan alla människor. Barnen tyckte det var jätteroligt att vara där uppe, och jag tyckte det var skönt inne i borgen där det var svalt. De ville klättra upp i alla torn.
Sedan gick vi vidare ner mot Kvarnen. Där stannade barnen och lekte i vattnet, jätteroligt. Vi tog en paus i skuggan och åt upp resten av lunchen och drack kaffe. Barnen hade knappt tid att ta någon paus, utan åt ett par mackor innan de sprang tillbaka till vattnet. De hade tagit av sig skorna och flottade timmer med en annan pojke där.
Nästa hållpunkt var Rasmus på luffen, så i väntan på den föreställningen gick vi förbi Junibacken, men Madicken och Elisabet var inte där. Vi passerade också den lilla staden, som föreställde Vimmerby på Astrid Lindgrens tid. Där kunde man tyvärr inte gå in i husen, så vi gick snart vidare upp till Bullerbyn istället.
Junibacken
Den lilla staden
Barnen lekte tafatt mellan husen i Bullerbyn. De sprang in och ut ur husen, mellan gårdarna och genom grindar. Länge. De hade jätteroligt. Det roligaste med deras variant av tafatt var att de influerats av sitt tv-spelande, där de spelar Super Mario Bros. Så de var tvungen att ta varandra två gånger, för första gången blev de bara liten ... Gullisar! (I spelet blir man liten när man stöter emot en fiende, och om man är liten dör man när man stöter emot fiender.)
Sedan började vi bege oss mot Rasmus lada. Barnen lekte glatt i den medan vi väntade på bänken i skuggan. Det var ett hölass där inne som de kunde hoppa ner i, så barnen sprang runt runt. snart kom de då, Rasmus på luffen och Paradis-Oskar. Det var ju inte direkt som originalen, men jag måste säga att de spelade bra. De lät rätt likt också. De skulle sjunga en sång, och frågade publiken vilken. De fick till svar "Blinka lilla stjärna" ... Har folk ingen koll?! En bra föreställning men väldigt kort, de hade gärna fått förlänga den lite. Den var ingenting i jämförelse med Emil, Pippi och Ronjas föreställningar och läktare, och även om de är de största så finns det potential i den här mysiga historien. =)
Ladan där Rasmus och Paradis-Oskar träffades.
Hölasset
Paradis-Oskar och Rasmus
"Tänk jag drömde en natt ..."
Efter Rasmus fick barnen bestämma litegrann. Det slutade förstås i Bullerbyn. Där tog vi en liten paus innan vi begav oss till Karlssons tak. Han hade också en föreställning, som var ganska kort. Tack och lov, solen gassade bland husen. Det var ju små hyreshus, men inget som barnen kunde leka i. Däremot gick det rutschkanor ner från taket.
Edvin och Arvid bänkade sig på marken framför läktaren
Karlssons tak
Edvin blev trött och vilade ögona på lammen
Rutschkanor
Nedanför Karlssons tak fanns en jättebok med citat ut Astrids böcker. Vi stannade till där och fotade lite och vilade. Puh, varm och hektiskt dag.
Ett par rutsch innan vi återgick till lilla staden
Lilla staden
Vi stannade vid Bullerbyn där det fanns skugga, och åt middag
På väg tillbaka till Pippibutiken och utgången hittade barnen en slags hinderbana "inte-nudda-mark". De stannade vid den medan jag smet iväg och kollade in om det fanns något av värde i butiken. Det gjorde det. Allt var värt massor, tydligen. Inte för att vi har det knapert ställt, men vissa priser är ju rent av löjliga. För att det råkar tå Pippi på dem. Pyttsan. Barnen fick köpa varsin enkel pirat-t-shirt och pirat-huckle. Det fick räcka. De valde färg själv, svart. Att mamman tyckte den blå-och-vitrandiga var fin brydde de sig inte om.
Vägen hem gick bra. Arvid slocknade i bilen innan Kisa, så vi stannade och tog en glasspaus i Kisa. Vid parkeringen,. Mysigt värre. Då vaknade han till, och de höll sig båda vakna tills vi kom hem sedan.
Lill-piraten
Stor-piraten
Dagen var mycket lyckad, men det var lite väl mycket folk för en väl liten yta, enligt oss. Vi lär inte åka dit på ett tag igen, om någonsin. Det skulle i så fall vara ifall barnen gärna vill se mer av Mattisborgen och deras föreställningar. Nu njuter vi bara av minnet av en skön dag, och lever på det i några år. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar