f a m i l j e n a l m r o t h: Turkietresa. Utresa söndag den 6:e juli 2014.

Förmiddagen innan resan gick jättefort. Vips kom farfar, farmor och Gustav och vinkade av oss. Smidigt att åka från Norrköping, farfar skjutsade ditt oss. De andra fick inte plats i bilen.

Vi åkte tyvärr lite för tidigt, väntan blev lång. Det är lätt att tro att allt tar så lång tid för det gör det oftast. Men inte så lång. Vi hade avsatt 40 minuters ta för bilfärden, det tog 25. Att äta vår medhavda lunch tog tio minuter, inte 30. Det var inga köer så säkerhetskontrollen tog inte ens fem minuter, och likaså passkontrollen. Vi hade lätt kunnat åka en timme senare, men sånt vet man ju inte i förväg ...

Flyget gick bra. Barnen var inte så bralliga, det var värre innan. Vi ville inte plocka fram en massa leksaker åt den eftersom maten var på gång. De ville rita, läsa och levande surfplattan, men vi ville inte krångla med det när maten precis var på väg. En timme försökte vi hålla dem lugna med orden att maten snart kommer, utan att den kom. Otroligt så långsamt allt gick. De åt hyfsat, barnen, med tanke på att det var flygplansmat. De fick kyckling. Efter maten fick de rita lite och spela på surfplattan, men då var det nästan dags för landning. Typiskt. Jag hann få fem minuters lugn och ro, max. Edvin hade blivit lite varm, vi misstänkte att det var feber på gång.

Landningen gick bra, och bussen till flygplatsbyggnaden gick bra. Vi var nästan först genom passkontrollen, till ingen nytta, för väskorna dröjde länge. Jonas gick till en bankomat och tog ut pengar medan vi gick mot transferbussen. Tyvärr hade jag glömt hotellets namn så vi fick invänta honom ändå istället för att ta platser. Von (uttalas vonn, inte fonn) Club Golden Beach. Fintsomsnus. Det var en liten buss, minibuss, inte många skulle mot vårt håll tydligen. Barnen satte sig bredvid varandra och jag och Jonas bakom. Det var en finsk guide (Tiina) som pratade, och hon berättade att det skulle vara cirka 40 grader hela veckan. Hon berättade också att man var tvungen att trycka på en knapp för att få ut sitt kort i turkiska bankomater. Jonas började leta i sin plånbok efter sitt kort, och konstaterade att han förstås glömt den detaljen. Hur ska man kunna veta sånt? De stod ingenting om det vid bankomaten heller.

Vi lyssnade duktig på guidens information, och hörde knappt Edvins ynkliga stämma där han ville säga att han mådde illa. Jag försökte fort få fatt i en kräkpåse, men kom inte åt väskan snabbt nog. Jag hörde hur han började kräkas där framme. Jag fixade fram kräkpåsen som jag alltid bär med mig, men det var redan för sent. Det mesta hamnade över honom själv, sitt och Arvids gosekatter och sätet. Guiden märkte först inget, men när hon gjorde det säg jag att hon vände sig bort och slet ont. Hon gillade nog inte kräk.

De stannade till på första bästa mack, och jag och Jonas var som vanligt duktiga på att hantera såna här grejer. Båda är mycket rationella och handlingskraftiga, och vi tar varsin arbetsuppgift direkt och löser problemet. Han tog av Edvin kläderna och bar in honom för att tvätta sig på en toalett, och jag tog reda på kläderna samt städade sätet och golvet. Vi hade nästan fått bort det mesta redan, men det var skönt att stanna och kunna gå in på toaletten eftersom Edvin var så kräkig.

När vi kom tillbaka till bussen och kunde åka vidare fick Edvin sitta i kalsongerna. Han som är så blyg, stackars prinsen. Han såg lite ynklig ut, men mådde bättre. Han sa duktigt att det ju faktiskt finns länder där människorna går i bara kalsongerna, och tröstade sig själv. En nyfiken medresenär frågade om han brukade bli åksjuk, jag förstår varför hon frågade, men tycker inte hon har med det att göra. Hon bör i vilket fall som helst vara försiktig med baciller, så det ska inte spela någon roll. Jag försökte svara något undflyende och Jonas berättade att han blivit varm på planet. Resten av resan gick bra, men mot slutet börjar han må illa igen.

Precis när bussen var framme vid hotellet sa jag åt honom att hoppa ut för frisk luft. Men hallå. Frisk luft? I Turkiet i juli? Inte vidare frisk, kvävande hetta snarare. Jag sprang in till receptionen och frågade efter toalett, sedan sprang jag dit med Edvin. Han hann nästan fram innan han kräktes igen, men då hade han ju sin kompis kräkpåsen. Vi tvättade oss lite och när vi kom ut hade Jonas checkat in oss, och vi vuxna fick röda fina armband som visade att vi var all inclusive-gäster. En piccolo lastade upp våra väskor på en golfbil och skjutsade oss till vårt rum.

Vi bodde i huskroppen till höger om den röda rektangeln
strax höger om mitten i bilden. Stranden längst till vänster.

Hotellet var som en by med cirka fyra till tio rum per hus, snarare än hotellkomplex. Området var stort med kanske 600 rum, inklusive en flervåningsbyggnad i traditionellt hotellstuk. Vi installerade oss i rummet, duschade och tog på oss rena kläder. Jag tvättade upp kräkkläderna och katterna så gott jag kunde med tvål och hängde ut på tork.

Sedan skyndade vi till restaurangen. Den skulle strax stänga. Det var jättemycket mat av alla sorter. Men miljön inne var omysig, lysrörsljus. Maten rätt ok, egentligen ingen skillnad från en vanlig restaurang, bortsett från miljön, servicen och serveringen. Här tog man ju maten själv och stångades i kön. Efter maten gick vi mot ljudet av underhållning, och barnen såg ett mystiskt ljus. En stark ljuskägla som pendlade över den mörka skyn. De ville så gärna ta reda på vad det var så vi försökte hitta källan, men det gjorde vi inte. Den kom nog utanför hotellområdet ifrån. Istället hittade Edvin en spelarna med biljard, airhockey och en massa spel, och fastnade vid airhockeyn. Han och Arvid fick spela en gång, men det var dyrt. Sedan gick vi vidare mot underhållningen där det var fyra män med total kroppskontroll som visade upp sig med konster man inte trodde var möjligt. Sen kom en påfågelkvinna med en stor ställning på hjul och skakade på rumpan, då gick vi. Vi stod liksom lite illa till på kanten, men barnen var fascinerade av akrobatkillarna.

Sedan gick vi hem och sov, jag sov med Edvin för säkerhets skull ifall han skulle kräkas mera. Arvid kunde inte riktigt släppa det där med ljuset och var det egentligen kom ifrån ...