Dag 1. Måndag den 7:e juli.

Natten var lång. Jag låg och lyssnade på Edvin hela tiden. Minsta lilla ljud så var jag beredd med spypåsen. Han svalde och harklade sig en hel del, men verkade inte må illa egentligen. Men sånt kommer ju fort så jag sov med ett öga öppet, så att säga. Jag var jättetrött, därför kändes natten så lång. Jag stoppade om honom några gånger när han inte fick ordning på täcket. 

De var goa och glada på morgonen, och då sov jag som bäst. Det var jätteljust i rummet och de lekte med sina leksaker, och trots att de smög och stängde dörren om sig så vaknade jag. Katterna hade ju badat bort kräk igår och var jätteblöta, men försök få ett barn som längtar efter sitt älskade gosedjur att förstå hur lång tid är. Det kommer ta hela dagen och natten innan de torkar, men barnen går och känner på katterna så ofta de kan. Var femte minut, nästan. Vi tåg på oss badkläder, smörjde in oss ordentligt med solskyddsfaktor 30, packade badväskan och gick till frukosten. 

Det här med all inclusive alltså. Vad med mat! Det finns ju allt möjligt, och man kan ju lätt äta ihjäl sig. Mängder med olika sorters frukostbröd, bröd med ost eller korv i, sötebröd och bakverk. Ost, korv och skinka. Ägg, kokt och stekt, omelett, äggröra, plättar. Sylt, marmelad, nutella. Godis, frukt och ost. Sallad, varm mat och yoghurtar. Dryck i alla former och slush. 

Efter frukosten gick vi för att leta reda på stranden. Det såg långt ut på kartan, men i verkligheten var det nära. Vi strosade ditåt, men blev lite tveksamma när vi gatt gå över en parkeringsplats. Det rimmade en smula illa med det i övrigt så tillrättalagda. Varför inte ha en gångväg till stranden? Då hörde vi en liten tuta, och vände oss mot ljudet som visade sig vara en strandbuss som passerade oss med glada strandbesökare. Det fanns två golfbilsbussar som gick i skytteltrafik mellan receptionen och stranden. Så, de räknade alltså inte ens med att folk skulle vilja gå dit så det behövdes ingen gångväg. 

Det finns en strandbar en minut från stranden där vi hämtar kaffe, vatten och juice. En minut längre bort finns restaurang. Massor av god mat, både turkiska och mer kontinentala rätter till lunch. Mycket grönsaker och sallad. Bra, annars äter man väl som alla andra och kommer att se ut därefter ... 

Barnen leker i sanden och plaskar i vattnet. Jonas är med dem och jag ligger på en solsäng i skuggan. De har rejäla segel istället för små parasoll. Smart. Skyddar säkert bättre mot solen också. 

Rejäla segel som skyddar mot solen

Fritt kaffe - himmelrike!

Jag i skuggan - jobbar på att bli blek

Virkningen var med, men vem vill virka när man kan titta på folk? 

Juicepaus i baren medan storgrabbarna busar i vattnet

Medan alla kämpar för att bli bruna, ja det är mest ryssar och tyskar här, kämpar jag för att INTE bli det. Plötsligt känns det inte alls som en lyx att bli lätt brun, tvärtom. Det gör att man fuskar mer med att smörja in sig med solskyddsfaktor. Mycket dumt, även om jag är i skuggan behöver jag ju skydda mig från solens strålar. Det bruna pigmentet är ju kroppens sätt att skydda sig från det farliga. Och det strävar man efter? Superdumt! Jag försöker att hitta en balans mellan att lära barnen respektera solen och att bli rädda för den. Jag har lagt mig på nivån "akta er från att bli rosa". Hoppas det är en bra nivå.

 

Jag inser också att inte bara solen är farlig för mig. Jag har ju operationssår som är delvis öppna. Hur tänkte jag här? Eftersom jag tror att saltvatten är bättre än klorerat bassängvatten, håller jag mig till stranden. Dessutom fläktar det mer där. Och underbarare ljud med vågornas brus. Och vackrare utsikt mot horisonten. Och friskare luft. Badbassäng lockar ingenting. Vindstilla, skrikande barn, plasklek, tysk- eller rysktalande stressade föräldrar eller partyungdomarnas discodunkmusik. Hoppsan, jag blev visst gammal och bitter. Haha. 

Vi gick dock till vattenland en stund på eftermiddagen. Edvin och pappa hade jätteroligt i vattenrutschbanorna och poolerna. Jag och Arvid ville inte bada där, så vi gick till lekplatsen. Det var roligt. Och skönt i skuggan. Sedan kom pappa och Edvin, de lekte en stund innan vi gick hem ock duschade för middag. 

Mamman och Arvid roar sig i skuggan medan storgrabbarna plaskar

Det var jättevarmt att äta, vi satte oss ute först för det var lite mysigare. Men efter ett tag gick vi in där det var lite svalare. Det var långa köer och lite av skolmatsal över det hela med alla lysrör, slammer av bestick mot porslinet och allt sorl, men skönare än ute i hettan. Det var fint dukat och bordsservering om man ville dricka vin, så det var inte fy skam ändå. 

Efter middagen höll vi oss på hotellområdet. Allt fanns där fast det var dyrt. Med tanke på Edvins ömma mage åkte vi inte in till Side. Det fick vänta till dagen efter. Jag längtade, allt var så dyrt på anläggningen. Jag ville shoppa. Hehe. 

Efter maten gick vi till lekplatsen en stund, jag och Jonas tåg en kopp kaffe och lite LCHF-sockerkaka som vi hade med oss hemifrån. Barnen lekte och busade. Sedan gick vi mot underhållningen. Edvin tyckte det är så roligt att spela Airhockey, så han ville göra det. Även Arvid gillar det, förstås. Dock var det upptaget så vi gick och tittade vad som hände på scenen. Minidisco med barn på ryska, tyska och nederländska så vi förstod inte så mycket. Det hade nog varit roligare att se sina egna barn dansa och sjunga ... 

Det var strax slut, så då skulle den riktiga underhållningen börja. Trodde vi. Lång väntan, snack i högtalarna på något lustigt språk, mer väntan, snack och trams av någon konferencier som repeterade allt på tre språk, tror jag. Sedan ta fram folk på scenen och en massa trams. Vi var så less så vi gärna hade gått därifrån, men efter att ha väntat så länge kändes det trist att gå precis när akrobaterna skulle komma. Efter 40 minuters väntan kom de, vi såg ett nummer innan vi gick till Airhockey då barnen fick spela två omgångar innan vi gick hem. Folk lekte med röd och grön laser, jag hoppas inte den var riktig ... 

Vi bodde jättenära underhållningen. Skönt när man är trött och ska gå hem på kvällen, mindre skönt när man vill sova ... Tack och lov slutade den vid 23, och det var inte många fyllskallar ute. Alkoholen flödade, men var knappast särskilt stark.

Minidisco