f a m i l j e n a l m r o t h: Dag 5. Fredag den 11 juli.

Inatt sov jag med Arvid i sovrummet. Jonas ville inte göra det längre. Jag förstår honom nu. Arvid snurrar som en elvisp, och man vaknar av en fot i ryggen eller magen stup i kvarten. Dessutom var ac:n i det rummet, och vaknade djupfryst eftersom Jonas var upp och satte på den. Vaknade av att Arvid ville gå upp och kissa. Han gjorde det själv så länge jag var vaken med honom.

Sedan samma morgonrutiner som vanligt, smörja, badväska och frukost. Edvin och Jonas gick till bassängerna. Jag och Arvid gick dit strax efter för att se när Edvin simmar. Han var verkligen jätteduktig! Vi tittade också när de åkte vattenrutschbana i gummibåt. Så roligt han hade det, Edvin. Och Jonas.

Jag och Arvid tog badbussen till stranden 400 m bort, och lekte, drack vatten, solade i skuggan och läste bok. Det blåste mycket, så det blåste in en massa sjögräs med någon slags organism i. Växt eller djur är oklart. Jag gillade det inte i alla fall. När jag försökte mig med Arvid ner i vattnet för att vaska tassarna backade han bara. Jag stod i vattenbrynet och lockade och lovade att han skulle slippa bli blöt i ansiktet, men han backade mera. En kvinna stod i närheten och såg roat på medan jag trugade, och Arvid backade upp mot stranden. Sedan plockade han upp sina leksaker, vände sig om och sprang i en väldig fart upp över den heta sanden till vila i skuggan vid våra solsängar. Jag trodde möjligen att han skulle komma ned igen till stranden, eftersom han är så rädd att leksakerna ska flyta iväg, men han stannade kvar och tittade mot mig. Kvinnan skrattade medan jag gick upp upp till honom. Sedan stannade vi i skuggan och kastade boll, byggde djurpark och läste bok. Sen kom äntligen pappa och Edvin.

De lekte en stund medan Jonas och jag planerade dagen, sedan var det dags för lunch. Det var lättare att hitta sittplats än mat idag, det var rätt utplockat. Vi kan ja ledsnat lite också, samma mat varje dag blir det, trots att det finns så mycket att välja mellan. Men det är mycket kolhydrater. Jag har smakat en del friterade grejer, pizza och filodeg, men mest blir det ost, tomater och något kött, mest kallskuret.

Sen tillbaka till stranden, smörja in grabbarna igen och lek med pappan vid vattenbrynet medan jag bloggade. Det är roligt att blogga - från datorn. Inte telefonen. Gillar inte alls att skriva på telefonen. Det ska bli skönt att komma hem på söndag, det tycker vi alla. Vi trivs, men gillar inte instängdheten. En vecka räcker.

Eftermiddagen såg ut som vanligt. Kamp för att komma med badbussen tillbaka, djungelns lag råder för att ta sig på. Jag lyckades, men inte de andra. Jag lyckades heller inte ta mig av utan fick snällt åka iväg medan de andra kom med nästa buss. Dumma tyskar! Vi gick hem och duschade, lekte, vilade, läste bok och gick sedan iväg till restaurangen för middag.

Äntligen kom Edvin! <3

Grabbarna hade byggt ett avancerat kanalsystem.

Blekfis i solen.

- Arvid. Vänd dig inte om ...

Vi hade tänkt ta en tur in till Side, men det lockade inte alls, trots att det var vackert. Det var för hett, och för otrevligt att handla. Men, det går ju inte att ha varit i Turkiet utan att ha köpt billiga piratkopior, så vi tog en tur till en basar en bit från hotellet istället. Det låg basarer överallt, så ville man shoppa var det inga problem. Vi kom till en affär som hade lite av varje. Där köpte vi lite underkläder av skön kvalitet, faktiskt. Arvid köpte en militärhelikopter och Edvin ännu ett grått stridsplan. Vi hittade också bambubadlakan, och köpte två för att testa. De var jättesköna, kändes det som. Jag hittade även solglasögon, men butiksinnehavaren bara vägrade att pruta, så det var svenska priser på dem. Vi skyller på tyskarna och ryssarna att allt var så dyrt. De verkar handla hur mycket som helst ändå.

Sedan gick vi vidare och hittade en basar med affärer för alla möjliga grejer. Jag tittade en hel del på väskor, men lyckades verkligen inte pruta ner priset alls. På ett ställe skulle de ha 20 Euro för två billiga plastväskor. Herrejösses, billigare i Sverige. Han fick behålla dem. Jag hittade en som sålde tygväskor som jag blev förtjust i. Jag stod länge och försökte hitta ett användningsområde, för är det billigt kan man ju köpa utan att det gör så mycket om man inte vet vad man ska använda den till. Men, även denna kille vägrade pruta mer än en tjuga. Inte ens att betala med lire fungerade. Det hade varit smidigt att bli av med de sista vi hade, men fascisten i väskaffären skulle ha 3 Euro till. Han gick inte ner ett öre i pris, han kunde sälja till någon annan. Lustigt det där. Med både försäljarna på Sardinien och i Tunisien gick det att ha en förhandlingsdialog utan sura miner, men inte här. Turkarna blev sura på riktigt, och riktigt kränkta när man inte ville godta deras bisarra överpriser. Vi gick utan tygväskan också, efter två försök att få ner priset till tillräckligt låg nivå.

Vi gick tillbaka till den första affären och jag tittade på deras solglasögon igen. Men, priset var fast. Jonas och barnen gick tillbaka till hotellet för att leka med sina nya leksaker. Jag tvekade så mycket, jag är världens mest obeslutsamma människa. Jag kilade tillbaka till tygväskekillen, för tredje gången. Mitt stora leende över att ha lyckats skrapa ihop 2 Euro till gjorde att han godtog mitt "skambud". Så, jag köpte en tygväska med oklart användningsområde för mig, till ett överpris. Men jag gillar den!

På väg tillbaka till hotellet smet jag in i första affären och försökte för tredje gången även där att få ner priset på solglasögonen. Men nej, så jag köpte dem. Till överpris. Jag gillade dem verkligen, så bäst att passa på. Jag sitter sönder så många så behöver extra par. =) Pengar lär väl lösa sig när jag börjar jobba, ändå ...

Så, fattig och bitter över att ha blivit lurad av turkarna begav jag mig tillbaka till hotellet och grabbarna för en skön natts sömn. =)