Natten var bättre än sist. Jag sov med Edvin, fast med öronproppar. Sov gott. Ända tills allt vatten på kvällen gjorde sig påmint. Barnen sov längst, ända till åtta innan vi väckte dem. Proceduren var lika som igår, badkläder, smörja in, packa badväskor och gå till frukosten.
Då delade vi upp oss. Edvin och pappa gick till vattenland och jag och Arvid tog "golfbussen" till stranden. Vi lekte lite i sanden, och tog sedan en juicepaus. Sedan en stund vid vattnet och byggde en borg innan vi gick tillbaka till solsängen och läste en bok i skuggan.
Arvid satt och lekte med hajarna. Räddningsbåtar kom till hajarnas undsättning.
-Mamma, haj vi nåt flygplan?
-Nej, vi har inget flygplan med oss till stranden.
-Bjum. Häj kommej jäddningsflygplanet! (Flyger med bollen som har bild på en nalle som kör ett flygplan.)
Sedan kom pappa och Edvin. Edvin hade haft jätteroligt, och nu fick han och Arvid roligt när de möttes vid strandleksakerna. Vi satt en stund och tog igen oss innan vi gick till lunchen i strandrestaurangen. Den är riktigt trevlig. Det är bara ett tak över bord och stolar, som en restaurang utan väggar.
Efter det var det mera strandlek och bad. Edvin hoppade i vågorna i timmar, helt orädd gick han i till axlarna. Mamman var förbi av oro men pappan hade nog mer koll än vad jag kunde se femtio meter bort ... Sedan tog vi badbussen tillbaka för att ta en dusch och bege oss in mot stan. Det gick en buss alldeles utanför hotellet. Jösses vilken skyddad värld man lever där inne. Allt är så blommande och välordnat, som hämtat ur en Harlekinbok. Inte lika vackert utanför grindarna och vakten vid bommen, men egentligen nästan vackrare faktiskt när allt är mer naturligt. Torrt och gult, men så är det ju här i värmen.
Det var en liten buss, kanske 15 platser. Men det fläktade skönt från de öppna fönstren. Busstationen låg en bra bit från centrum, men man passerade flera vackra ruiner och amfiteatern längs promenaden ner. Vi passerade "Turkiska Ullared" längs vägen, men orkade inte ens titta runt. Puh. Massor med grejer, alla exakt likadana fast i olika "designermärken". Det var för varmt, luften stod stilla. Vi orkade inte gå och kolla på ruinerna eller amfiteatern, tyvärr.
Vi gick vidare och tittade lite på väskor och leksaker, barnen ville så gärna köpa något, och eftersom momma hade skickat med pengar så fick de göra det. Men prutandet alltså ... Kände ingen lust alls. Och särskilt att säga till barnen att det är för dyrt. För att mamman inte är på pruthumör. Ringrostig kanske. Får se om vi gör ett nytt försök. På Sardinien och i Tunisien var det rätt skojigt, för det g-i-c-k att pruta och man blev inte osams för det. Det var ett spel, båda kände till reglerna, och efter affären var man ändå glad. Turkarna var riktigt ohövliga, och trots att de saknade prislappar och gav ett enormt överpris, blev de sura om man prutade. Jo, faktiskt. Varenda en. Oavsett om jag försökte pruta bort hälften (som guiden sa var fullt möjligt) eller bara en lire eller två. Surknular!
När vi gick förbi restaurangerna var inkastarna hur jobbiga som helst. De har sina knep för att få en att stanna till och har man väl stannat till är det nästan omöjligt att inte gå in. Speciellt om man har en son som uttrycker ett "Jag äj hungjig" samtidigt. Paret som satt vid bordet bredvid ingången skrattade, de förstod vårt dilemma. Inkastaren nästan föste in oss. Han hade lovat att allt ingår, men när vi fick menyn visade det sig att det som ingick var deras turkiska bröd (typ pizzabröd som gräddats och fluffat till sig, samt vitlökssmör. En minimal klick vanligt smör med ett uns vitlökssmör iblandat ... Sedan ingick pommes till köttet.
Nåja, nu satt vi där och barnen lekte glatt i deras lekhörna. En mycket bra grej, för övrigt. Fler restauranger borde ha en lekhörna (i skuggan) så att föräldrarna kan sitta riktigt länge och beställa in mer vin, efterrätt och annat. Dessutom slipper de barn som stojar mellan borden. Vi beställde varsin räksallad. En liten mängd sallad och en ännu mindre mängd räkor. Och tomater. Jag fann ett hårstrå i salladen, typiskt turkiskt hårstrå skulle jag tro. Ett par centimeter långt. Jag sa inget till Jonas för att inte sabba hans aptit. Arvid åt förvånande nog upp sin spaghetti bolognese, och drack sin juice. Edvin år upp sin pommes, och halva hamburgaren. Och drack upp sin juice i ett svep. Han kunde ju inte veta att allt inte är gratis här, vi som precis lärt honom att han får dricka hur mycket juice han vill. Han fick förstås en till. Som han drack upp. Bra att grabben dricker. Ännu bättre om han dricker dessa mängder när det är gratis ... Hahaha.
Utsikten från terrassen på taket av restaurangen var underbar över hamnen, det var bara det att de hade terrassen i etage, så det lägre etagets solparasoll skymde utsikten. Strunt samma, det gick att skymta hamnen och havet i alla fall. Vi fick vänta länge på notan, och jag påpekade under tiden fadäsen med hårstrået för kyparen. Han skyllde på att vi satt utomhus och att det kan ha varit vad som helst som blåst ner i salladen. (Trots att det låg I själva salladen, under salladsbladen ...)
Efter maten gick vi och shoppade lite, men vi var rätt trötta allihopa och Jonas hade börjat bli snuvig. Vi var trötta på turkarna som ville luras och trötta på värmen och trötta på att det var sent på kvällen. Vi gick in i en leksaksaffär och lät grabbarna köpa varsin bil (polis och ambulans) och varsitt stridsflygplan, som alla blinkade och lät om man tryckte på knappen. Vi hade sedan en lång promenad tillbaka till bussen tillbaka till hotellet, så vi började knata. Jag såg en buss som det stod Manavgat på, så vi frågade om den gick till Club Golden Beach. Det gjorde den förstås inte, men däremot gick den till busstationen gratis. Vi var inte sena att hoppa in. Dock efter att vi försäkrat oss om att den verkligen var gratis. Arvid hade sovit på väg in till Side, så han var rätt pigg. Edvin också.
Bussresan kostade 12 turkiska lira. Knappt 50 kr. Den tog 25 minuter hem, inte alls lika lång tid in. Beror nog på att folk skulle kliva på hela tiden. Bussen var full. Överfull. Av högljudda tyskar. Börjar ogilla dem. Ogillar ryssar också. Folk röker överallt, mitt i restauranger utan att skämmas. Huff.
På hotellrummet var grabbarna pigga igen så de lekte en stund med sina leksaker. Jonas var så snuvig så han ville sova. Jag var trött. Alla somnade fort. Klockan var ändå 23.
I dammet vid ruinerna framför amfiteatern
På restaurangen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar