Vecka 7 (6+6)
Usch. Jag orkar ingenting, och blir illamående för minsta lilla. Dessutom känner jag mig ofta yr. Som åksjuk nästan. Nu är det inte roligt alls. Att sitta still, upprätt, utan att prata går bra, men jag blir fortfarande jättematt och illamående.
Eftersom jag är såå matt och illamående tillbringar jag större delen av tiden i horisontalläge. Och av alltför länge i det läget får jag ont i ryggen. Så, moment 22?
Jag förstår inte hur jag kunde önska detta för bara några dagar sedan. Och hormonerna?!! Det är inte klokt! Häromdagen grät jag som en tok för att jag tyckte katterna var söta. Makes sense??
Jonas gjorde en så rolig grimas, och jag skrattade så tårarna sprutade. Efter att jag skrattat mig halvt harmynt övergick skrattet till gråt. Och jag hängde inte med alls?! Liksom hallå? Kan någon ge mig en krama-mig-själv-tröja? Det verkar inte bättre än att jag verkligen är sinnessjuk. Eller så kanske jag är gravid?
Är i vecka 8 idag (7+0).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar