Hemma lever bubblan vidare, även fast vardagen gör sitt bästa för att sticka hål på den; det var dags för vårt första besök på BVC. Visst kände vi oss lite vilsna när vi kom dit, men Nina kom och mötte oss och visade in oss till hennes rum.
Vi satte oss ner och pratade om hur det hade gått sedan hennes besök, och om vi hade några funderingar. Det enda vi egentligen hade frågor om var detta med spädbarnskolik. Det kan ju vara ärftligt, och Jonas hade kolik som spädbarn. Detta har vi hela tiden haft i bakhuvudet ifall Edvin skulle börja skrika. Och Edvin har börjat skrika. Jonas kände väl igen intensiteten och kroppspråket sedan hans lillebrors koliktid, och vi började genast söka på internet om vad kolik innebar. Vi hittade information om vad det var som kunde orsaka magontet, och vad som skulle kunna tänkas lindra. Det första vi gjorde var att införa en helt komjölkfri kost för min del, ifall Edvins mage inte är tillräckligt utvecklad för att tåla komjölk. Sedan började både jag och Edvin att dricka fänkålste (örtavkok av anis, kummin och fänkål) vilket hjälpte Edvin att börja rapa och kräkas och på så vis hjälpa magen att komma igång. Detta ihop med massage skulle kunna hjälpa.
Fler tips kunde inte Nina ge, men hon lyssnade på oss och förstod istället för att avfärda det med orden "det går över" ... Så det var bara att avvakta och se.
Givetvis skulle Edvin vägas, och det var positivt. Han vägde nu 2960 g, och har gått om sin födelsevikt. Längden var 51 cm, men då det är svårt att mäta ett spädbarn tog vi det måttet med en nypa salt. Det kan lätt misstämma på ett par cm från gång till gång. Speciellt om det är olika människor som mäter. Huvudomfånget har ökat till 35 cm; "Kokostoppen" är endast ett minne blott!
Vi satte oss ner och pratade om hur det hade gått sedan hennes besök, och om vi hade några funderingar. Det enda vi egentligen hade frågor om var detta med spädbarnskolik. Det kan ju vara ärftligt, och Jonas hade kolik som spädbarn. Detta har vi hela tiden haft i bakhuvudet ifall Edvin skulle börja skrika. Och Edvin har börjat skrika. Jonas kände väl igen intensiteten och kroppspråket sedan hans lillebrors koliktid, och vi började genast söka på internet om vad kolik innebar. Vi hittade information om vad det var som kunde orsaka magontet, och vad som skulle kunna tänkas lindra. Det första vi gjorde var att införa en helt komjölkfri kost för min del, ifall Edvins mage inte är tillräckligt utvecklad för att tåla komjölk. Sedan började både jag och Edvin att dricka fänkålste (örtavkok av anis, kummin och fänkål) vilket hjälpte Edvin att börja rapa och kräkas och på så vis hjälpa magen att komma igång. Detta ihop med massage skulle kunna hjälpa.
Fler tips kunde inte Nina ge, men hon lyssnade på oss och förstod istället för att avfärda det med orden "det går över" ... Så det var bara att avvakta och se.
Givetvis skulle Edvin vägas, och det var positivt. Han vägde nu 2960 g, och har gått om sin födelsevikt. Längden var 51 cm, men då det är svårt att mäta ett spädbarn tog vi det måttet med en nypa salt. Det kan lätt misstämma på ett par cm från gång till gång. Speciellt om det är olika människor som mäter. Huvudomfånget har ökat till 35 cm; "Kokostoppen" är endast ett minne blott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar