Sedan vi kom hem från BB har jag, Jonas och Edvin levt i en stor, ullig, rosa bubbla. Vi har hållit oss hemma och isolerat oss från omgivningen. Allt för att ge oss själva tid att förstå det stora som hände oss i och med Edvins ankomst. Världen runt oss fortsatte, men inne hos oss hade allting stannat och jorden kretsade runt Edvin.
Detta är nog inte helt ovanligt hos nyblivna föräldrar, verkar det som. Det finns säkert en anledning till att inskrivningen hos Barnavårdscentralen sker i hemmet ...
Till vårt hem kom en rar distrikssköterska vid namn Nina. Vi satte oss i vardagsrummet och pratade. Hon frågade hur förlossningen var, om amningen gick bra och hur vi mådde. Vi berättade glatt, och hon såg nog själv att vi var lyckliga och mådde bra. Dock fick vi berätta i skift, eftersom lille Edvin inte riktigt var på humör utan krävde ständig uppmärksamhet.
Medan Jonas vyssjade Edvin pratade jag och Nina om "Baby Blues" som är så vanligt i början, och visst har jag känt av det vissa stunder. Även om man är lyckligast i hela världen så går det inte att hålla tillbaka tårarna. Främst har jag gråtit av lycka, men även av oro för att någonting skulle hända Edvin. Tårarna har tack och lov blivit färre och färre och "Baby Bluesen" börjar avta.
Efter en dryg timme hade hon förvissat sig om att vi alla mådde bra och hunnit ge oss några informationsbroschyrer, och det enda som återstod var vägning och mätning.
Hon hade med sig våg och måttband, så det var bara att passa på när det ändå var dags för blöjbyte.
Huvudomfånget var detsamma som på BB, men vikten hade ökat.
Edvin vägde 2780 g, men Nina visade inga tecken på att det var för lite, så vi blev inte heller bekymrade. Alla kan ju inte fläska på sig enligt några normer ... Edvin går sin egen väg, helt enkelt!
Detta är nog inte helt ovanligt hos nyblivna föräldrar, verkar det som. Det finns säkert en anledning till att inskrivningen hos Barnavårdscentralen sker i hemmet ...
Till vårt hem kom en rar distrikssköterska vid namn Nina. Vi satte oss i vardagsrummet och pratade. Hon frågade hur förlossningen var, om amningen gick bra och hur vi mådde. Vi berättade glatt, och hon såg nog själv att vi var lyckliga och mådde bra. Dock fick vi berätta i skift, eftersom lille Edvin inte riktigt var på humör utan krävde ständig uppmärksamhet.
Medan Jonas vyssjade Edvin pratade jag och Nina om "Baby Blues" som är så vanligt i början, och visst har jag känt av det vissa stunder. Även om man är lyckligast i hela världen så går det inte att hålla tillbaka tårarna. Främst har jag gråtit av lycka, men även av oro för att någonting skulle hända Edvin. Tårarna har tack och lov blivit färre och färre och "Baby Bluesen" börjar avta.
Efter en dryg timme hade hon förvissat sig om att vi alla mådde bra och hunnit ge oss några informationsbroschyrer, och det enda som återstod var vägning och mätning.
Hon hade med sig våg och måttband, så det var bara att passa på när det ändå var dags för blöjbyte.
Huvudomfånget var detsamma som på BB, men vikten hade ökat.
Edvin vägde 2780 g, men Nina visade inga tecken på att det var för lite, så vi blev inte heller bekymrade. Alla kan ju inte fläska på sig enligt några normer ... Edvin går sin egen väg, helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar