Så var det dags för andra besöket hos Nina, vår distriktssköterska på BVC. Tyvärr har ju pappa börjat jobba nu, men mormor var på besök precis så hon följde med mamma och Edvin.
Vi började med att prata lite om hur det går hemma, och om amningen fungerar tillfredsställande. Den delen var snabbt avklarad då allt fungerar enligt skolboken. Amningen fungerar, och det gör ont som attans då Edvin tar fel tag - precis som alla varnat för. Tårarna från den beryktade "Baby bluesen" rinner, men är på avtagande. Sömnen är knappt existerande, som väntat.
Det som fortfarande är aktuellt att prata om är spädbarnskoliken. Det är inte säkert att Edvin har fått det, men många symtom stämmer. Alltför många, tyvärr ... Men vi avvaktar och ser innan vi ger upp hoppet! Skam den som ger sig.
Så var det dags att väga ... Jag klädde av Edvin kläderna och blöjan, och skulle precis lyfta över honom till vågen då jag kände en välbekant, varm vätska på handen. Vem vill kissa i en tråkig blöja, när ett helt skötbord i friska luften är alternativet.
Jag torkade av honom, och lyfte över honom till vågen. Den hade passerat 3 kilosstrecket, och stannade på 3190 gram.
Sedan lyfte jag tillbaka honom och ett nytt underlägg till skötbordet, och skulle klä på honom. Då kom det igen; kissepaus! Så det var bara att be Nina om ursäkt för besväret och tvätta Edvin igen. Även fast jag vet att små barn kissar när de behöver och inte alltid när det är lämpligt, kändes det lite pinsamt. Speciellt eftersom små pojkar har ett inbyggt tillbehör som gör att kisset når lååångt. Nina skrattade bara och förklarade att det händer dagligen, och det är anledningen till att skötbordet är av ett lätt avtorkbart material.
Jag klädde på Edvin medan vi pratade, och efter att ha lyft omkring honom började han känna av illamående, för rätt som det var hade han kräkts ner hela skötbordet. Jösses. Stackars barn ... Och stackars Nina som fick torka av skötbordet och byta underlägg gång på gång.
Till slut hade vi lyckats få på honom alla kläderna, och vi kunde flinande gå därifrån. Lilla, busiga Edvin ...
Vi började med att prata lite om hur det går hemma, och om amningen fungerar tillfredsställande. Den delen var snabbt avklarad då allt fungerar enligt skolboken. Amningen fungerar, och det gör ont som attans då Edvin tar fel tag - precis som alla varnat för. Tårarna från den beryktade "Baby bluesen" rinner, men är på avtagande. Sömnen är knappt existerande, som väntat.
Det som fortfarande är aktuellt att prata om är spädbarnskoliken. Det är inte säkert att Edvin har fått det, men många symtom stämmer. Alltför många, tyvärr ... Men vi avvaktar och ser innan vi ger upp hoppet! Skam den som ger sig.
Så var det dags att väga ... Jag klädde av Edvin kläderna och blöjan, och skulle precis lyfta över honom till vågen då jag kände en välbekant, varm vätska på handen. Vem vill kissa i en tråkig blöja, när ett helt skötbord i friska luften är alternativet.
Jag torkade av honom, och lyfte över honom till vågen. Den hade passerat 3 kilosstrecket, och stannade på 3190 gram.
Sedan lyfte jag tillbaka honom och ett nytt underlägg till skötbordet, och skulle klä på honom. Då kom det igen; kissepaus! Så det var bara att be Nina om ursäkt för besväret och tvätta Edvin igen. Även fast jag vet att små barn kissar när de behöver och inte alltid när det är lämpligt, kändes det lite pinsamt. Speciellt eftersom små pojkar har ett inbyggt tillbehör som gör att kisset når lååångt. Nina skrattade bara och förklarade att det händer dagligen, och det är anledningen till att skötbordet är av ett lätt avtorkbart material.
Jag klädde på Edvin medan vi pratade, och efter att ha lyft omkring honom började han känna av illamående, för rätt som det var hade han kräkts ner hela skötbordet. Jösses. Stackars barn ... Och stackars Nina som fick torka av skötbordet och byta underlägg gång på gång.
Till slut hade vi lyckats få på honom alla kläderna, och vi kunde flinande gå därifrån. Lilla, busiga Edvin ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar