Gammelmormors födelsedagskalas

Vid en viss ålder slutar man att fylla, sägs det ju ... Vilken denna magiska ålder är, är dock en väl bevarad hemlighet för de som avsaknar födelsedag. De flesta brukar säga någonstans mellan 25 och 29 år. Konstigt, med tanke på hur många 30-årskalas jag besökt.
Gammelmormor tillhör dock inte den skara människor som fått ta del av informationen, för hon fyllde år igår.

Eftersom gammelmormor är en väldigt populär gammelmormor, hade hon fullt upp med att bli gratulerad telefonledes igår, varför födelsedagskalaset blev belagt en dag i efterskott. "Det är inte så hankigt", för att låna ett uttryck av nämnda gammelmormor.

Ett födelsedagskalas i den här familjen är främst en sammankomst där vi tar alla chanser att äta gott, dricka gott och framför allt umgås. Länge.
Dagen började strax efter frukost, för redan vid elva träffades vi hemma hos farmor, farfar och farbror Gustav. Då sken solen, och gammelmorfar satt ute och njöt av solen i skydd av sin radiokeps.
Efter ett tag hade alla gosat slut på Edvin, för han somnade lagom tills det var dags för oss att äta. Praktiskt värre, men så bortskämd man blir. Först får man äta i lugn och ro, och när Edvin sedan vaknar är det farmor som springer iväg och tröstar honom.

Gammelmormor, Edvin, pappa och gammelmorfar.

Gammelmormor och Edvin tjusas lite.

Farbror Gustav har myror i baken ...

Farmor och farfar fixar med mat och dryck.

Grillmästarfarfar!

Farbror Gustav pallar sina egna körsbär ...

Edvin sov i farmors och farfars jättesäng.

Farbror Gustav hade, sin vana trogen, ritat placeringskort till alla. Bordet var dukat med allsköns frukter, kex, marmelad, små ostar, sallad och annat som man kan tänkas vilja ha till maten. Till julskinka äter jag alltid äppelmos, varför jag numera alltid får äppelmos när det serveras fläskkött i det huset.
På spisen stod den varma maten och väntade. Det var smörstekta champinjoner, ris, sås och fläskkarré. Vi åt och åt, och efter ett tag var vi så mätta så vi bara flämtade. Och ändå fanns det massor med mat kvar.

Jag förser mig med de obligatoriska smörgåskexen
samt farmors underbart goda matbröd.

Gammelmormor och gammelmorfar var först till bords,
för att slippa djungels lag borta vid serveringsbordet.

Edvin satt i sitt gamla babyskydd när han vaknat.

Edvin ville fotografera lite också ...

Efter maten ville Edvin också äta lite. Sedan gick vi ut på en promenad i det fina vädret. Stackars Annette stannade hemma och diskade. Till vårt försvar vill jag tillägga att vi tänkte vänta med promenaden tills hon var färdig, men hon ville ta hand om allt i lugn och ro.
Vi gick långsamt för att hinna titta oss omkring ordentligt. Det var många år sedan gammelmormor och gammelmorfar sålde sin fina villa i Linghem, så vi gick förbi och tittade hur det såg ut nu. Det var sig likt, men vissa justeringar hade givetvis gjorts.
Med tanke på mormors onda lårben var den promenaden fullt tillräcklig för stunden, varför vi började gå tillbaka.

Hela promenadhögen.

Farbror Gustav promenerar inte nu när han har så fin cykel ...

Det var jätteskönt att få skaka ner all mat lite.

Edvin somnade som ett litet barn ...

Vi tog igen oss lite efter promenaden.

Farfar är beredd att gå vidare för att få sig lite kaffe.

Vi satte oss i solen och pratade lite medan vissa sov. Inga namn nämnda, men halva styrkan lyckades nog blunda till i alla fall. Det är skönt att slumra utomhus.
När alla vaknat till igen, och Annette fått färdigt i köket, gick vi över gården och hem till oss där vi hade förberett för kaffe och tårta. Wilson och Lexi tyckte att det var roligt att få träffa alla igen, och farbror Gustav hade ritat placeringskort även till dem. Tyvärr kan de inte läsa, men lyckades ändå välja rätt matskål när de fick sin middag.

För någon vecka sen fick vi av gammelmormor ärva en jättefin gammal kaffeservis från Hackefors i Linköping. Dagen till ära hade vi givetvis dukat med finporslinet. Det är faktiskt gott att dricka kaffe ur fina små kaffekoppar istället för de stora, moderna baljorna man dricker sin tjusiga "latte" i.
Dagen innan hade jag (kors i taket) bakat en fläderkaka som faktiskt blev riktigt god. På kvällen bakade Jonas knapriga kolakakor och på morgonen gjorde han i ordning tårtan medan jag och Edvin sov.

När vi kom till oss började vi med en obligatorisk husesyn. Edvin ville visa gammelmormor sitt rum, för senast de var här var hans rum inte i ordninggjort riktigt. Tyvärr kunde inte gammelmorfar se övervåningen, men han hade fullt upp med katterna ändå. Jonas och Tomas kunde stolta visa upp de fina altanerna som de byggt, och det med rätta, eftersom de fick med beröm godkänt av både gammelmormor och gammelmorfar.
I övrigt var det mesta sig likt sedan de var här senast i april, så vi kunde sätta oss till bords. Vid det här laget, då de flesta börjat känna av paltkoman i solen, var kaffe ett välkommet inslag. Det får inte plats mycket kaffe i de små kaffekopparna, men det var fri påfyllning.
Edvin satt lite vid sidan om bordet, men blev ändå huvudperson. Som vanligt. Gammelmormor lekte med skeden, och vips hade hon lyckads lura i Edvin lite grädde utan att vi såg det. Vi hade fullt upp med den goda tårtan. Att ha hallonfromage i tårta var inte alls dumt, för det blev friskt och fräscht. Det blev en liten bit tårta kvar, och den fick gammelmorfar ta med sig till sitt boende, till farbror Gustavs stora förtret. Han är nämligen det största kak- och bullmonstret på den här sidan ekvatorn. Men även han hade en botten visade det sig, eftersom det även blev kakor kvar.

Den fina kaffeservisen.

Styvmorsvioler, tror jag bestämt att det är.

Gammelmormor tackar Edvin för födelsedagskortet.

Här fikas det för fullt.

Gammelmormor bjöd Edvin på grädde.

Jonas tårta var jättegod. Och fin.

Glufs glufs.

Edvin är huvudperson i alla lägen.

Efter fikat satt vi och pratade en stund, och vips hade klockan rusat iväg så det var dags för gammelmormor och gammelmorfar att börja tänka på refrängen. Eftersom det serveras vin till middagen, brukar vi turas om att skjutsa. Lotten föll på Jonas den här dagen, så han körde fram bilen.
Vi tackade alla för besöket och den goda middagen, och sedan var det dags att ta itu med disken. Det blev inte så mycket disk för min del, men gissa om jag var försiktig? Jag har aldrig diskat så fint och dyrbart porslin förr, så det tog jättelång tid. Det gäller att vara försiktig så man inte skrubbar bort mönstret. Eller slår i så det bli kantstött. Eller tappar det i golvet. Eller snubblar. Eller att huset börjar brinna. Eller att varmvattenberedaren exploderar. Eller att det kommer en kamikazepilot och kraschar in i huset. Eller att ... ja, Ni kanske börjar förstå hur rädd jag var om det?

Det var en jättebra dag, med mycket god mat och trevligt sällskap. Tack allihopa!