Dag två - Oviken

Som alltid när man är hemvändare är det en hektisk tid på hemmaplanen. I år hade vi verkligen försökt att undvika den värsta stressen genom att faktiskt använda oss av ett schema. Och, som Ni säkert kan lista ut, var det ingenting i vår planering som faktiskt följde nämnda schema. De inplanerade besöken blev flyttade, och till slut blev det som alltid; man ringer runt som en besatt för att hinna få till stånd ett snabbt möte med så många som möjligt. Det går aldrig att hinna med alla, så varför lär jag mig aldrig att ta det lugnt på semestern? Så, till nästa år kommer jag att byta taktik. De som vill träffa oss får helt enkelt anpassa sig efter oss. Det låter lugnast. Enligt önskemål ska vi försöka att inte ta hemvändarbesöket under Yranveckan, så vi får se när det blir istället. Nåväl.

En av de turer som vi planerade in var Oviken. Det var även den första ändringen vi gjorde. Torsdagens Ovikentur var tvingen att ske på tisdagen. Som barn var jag ibland hos min far på helgerna. Då och då åkte vi ut till min systers mormor som bodde i Ångron i Ovikens socken. Numera är det min systers mamma Märtha som bor där med sin sambo Anders, och givetvis ville jag åka dit och hälsa på dem. Märtha har inte träffat Edvin, och jag ville se hur det ser ut där ute nu. Min syster var där också, samt Anders son och hans fästmö. De hade nyss fikat, men jag kunde inte motstå frestelsen när hon bjöd på sina bullar, så vi tackade ja till lite kaffe. Jag minns nämligen Märthas bullar från min barndom, och de går minsann inte av för hackor.

Efter fikat ville jag titta runt lite hur det såg ut nu. Det var sig likt, fast de hade röjt en hel del så man hade otroligt fin utsikt över sjön nu. Jag kommer inte ihåg riktigt allt inomhus, men det då nyrenoverade badrummet minns jag väl. Jag tyckte det var så vackert och lyxigt. Både toalettstol, handfat och andra tillbehör gick i mörkt rosa, och jag minns att jag tyckte det var otroligt fint. Det var säkert otroligt fint också, på den tiden; 80-talet.

Medan vi satt ute och njöt av det vackra vädret och utsikten gjorde moster Marie och Märtha i ordning lite lunch åt oss. Det serverades snart pasta med en god pastasås till, och sallad från gården. Det var underbart mysigt, och Edvin låg på en filt i skuggan och jollrade. Givetvis fick vi kaffe på maten, och till det fick vi Märthas hembakta skorpor. De var otroligt goda, och vi åt fler än vi egentligen hade samvete till. Att kalla dem för skorpor var kanske ohövligt då de antagligen skulle gå under benämningen "Biscotti", men vem märker skillnad när det bara ligger några smulor i botten på burken ändå?

Momma förser Edvin med gröt.

Märtha dukar fram till fika

Edvin fick present

Jättefina skinntofflor, som Märtha sytt själv

Passar perfekt - snart

Linslus ett och två

Edvin känner på gräset

Bänkade

Kul leksak. Pappa är mer imponerad än Edvin ...

Gården ligger jättevackert!

Lunchdags

Edvin slocknade

Vacker utsikt från gården

Märtha och Edvin matade hästen

Eftermiddagen gick fortare än vi hann reagera på, och vips var det stressigt. Det hade varit så lugnt och skönt där ute, så vi hade helt glömt bort att vi hade ett hektiskt schema. Det var dags att tacka för oss, och vi begav oss in mot Ovikens centrum. Huruvida Oviken egentligen har ett centrum eller inte går att diskutera, men de har i alla fall ett kafé. Det råkar nämligen vara min kompis Anna som äger "Nyfiket".

Vi åkte och hälsade på henne en snabbis på hennes kafé. Hon blev mäkta överraskad när vi strosade in där. Tyvärr kunde vi inte stanna länge, men vi kom överens om att vi skulle träffas på torsdag kväll, som var den ordinarie planen. Hon skulle åka in och träffa oss eftersom de ändå hade tänkt att äta på "Krogstråket". För sörlänningar kan jag berätta att "Storsjöyran" är en av Sveriges största festivaler, och "Krogstråket" består av en hel hoper restaurang (=läs öl) -tält längs Östersunds hamn. "Krogstråket" slår upp portarna redan en vecka före själva festivalen, och det är alla hemvändares samlingspunkt.

Trots våra halvhjärtade protester skickade Anna med oss lite fikabröd. Hon berättade att hon bakar allt själv, och det såg verkligen gott ut. Det var jättesvårt att välja ut något, men till slut föll valet på Snickerskakorna. De smakade visserligen inte Snickers, men var otroligt goda ändå med sitt nougattäcke.

Anna och Edvin

När vi väl kom in till mormor igen stod middagsmaten på bordet. Det var tur det, för nu hade vi ordentligt ont om tid. På schemat stod en träff med morbror Robert, hans gravida sambo "Thella" samt moster Marie.

Vi hastade i oss spagetti och köttfärssås, snuttade Edvin och åkte igen. Egentligen skulle vi ha träffats hemma hos Robert och Thella, men då morbror Robert arbetar med Storsjöyran hade han varit tvungen att jobba över lite och således inte hade tid att baka något. Vi åkte ut på Frösön och Tages fik istället. Det gick ju lika bra det. Det var jätteroligt att äntligen få träffa Thella, och extra roligt var det ju eftersom hon är gravid.

Robban och Thella

Efter en stund började Robert att skruva på sig. Han hade jobb som väntade, och vi andra hade lite svårt att sluta tjattra. Vi bröt upp i alla fall, vilket ändå var välbehövligt med tanke på den trötta bäbisen.

Vi åkte hem till mormor och stupade i säng. Lika trötta som dagen innan. Vi hade i alla fall kunnat bocka av flera stycken på vårt schema.

Grabbarna slöar i soffan