Premiärhopp

I samband med att vi köpte skötbordet och bärselen, fick vi en hel del saker med på köpet eftersom säljarna ville bli a med det. Deras barn använde inte den typen av leksaker och tillbehör längre. Med i högen av alla saker var en hoppgunga. Den var varken ny eller modern, och inte heller hel, men den duger för att se om Edvin överhuvudtaget tycker om hoppgungor.

De senaste veckorna har Edvin visat stora framgångar när det gäller stabilitet, och eftersom han vid ett flertal tillfällen testat gåstolen var det så dags att prova på hoppgungan.
Vi har noggrannt gått igenom den så den ska hålla, och så att den inte på något vis kan lossna eller tappa delar så Edvin kan skadas.

Efter lite trixande lyckades Jonas sätta Edvin i gungan. Han satt som en smäck, för gungan passade perfekt både i storlek och höjd. Han verkade inte tycka att det var jobbigt alls, utan sken upp som en sol.

Jonas sätter Edvin tillrätta i gungan.

Jonas kollar Edvins reaktion.

Vi började lite försiktigt att föra gungan upp och ner, och av Edvins skratt att döma så var det inte alls obehagligt. Vi ökade tempot och till slut hoppade han ordentligt upp och ner. Han har inte riktigt förstått att han själv kan påverka hoppandet, men det kommer bara han får lära sig hur det fungerar. Alla är ju barn i början ...

Efter ett tags hoppande började vi försiktigt att gunga honom fram och tillbaka. Även det verkade väldigt roligt, och Edvin log med hela ansiktet. Ingenting var hemsk, utan bara roligt!
Vi snurrade honom och lekte, och Edvin bara skrattade.

Glad Edvin i sin "nya" gunga.

Tjohoo! Detta är livet!

Mera!! Högre!!

Efter ett tag slutade vi ändå, så inte första gången skulle bli så mastig. Edvin var lika glad för det, men längtar nog innerst inne tills nästa gång.
Nu vet vi i alla fall att han uppskattar sin hoppgunga. Tills vidare får han gunga försiktigt, men tämligen snart vill han nog ha en gunga som han kan leka ordentligt med.