Sardinien söndag - dag 5

Natten var god och ingen kräktes eller dog. Det här med luftkonditionering är helt enkelt fantastiskt. Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så skönt, men det är det. All eventuell skepsis är som bortblåst. Mina tidigare argument är sedan länge krossade, och jag erkänner mig besegrad. Det ÄR inte blåsigt och kallt i rummet, man kommer ÄNDÅ att mötas av en varmluftsknytnäve när man kommer ut och man blir inte alltför bekväm. Eller jo, det blir man förresten. Jag har tidigare varit av inställningen att man får lov att härda ut i värmen om man åker till ett varmare land, och jag vidhåller vid det. Men, å andra sidan behöver man ju inte lida i onödan. Finns det ac att tillgå - bra då, finns det inte - öppna alla fönster och dörrar och stå ut med en svettig natt med mycket ljud. Men jag kommer inte att ha det som något tungt vägande argument när jag väljer boende i framtiden, faktiskt. Möjligen bara för att få vågen att tippa över mellan två i övrigt likvärdiga hotell, inte mer. 

Strax efter åtta började vi stöka, och efter en liten stund så vaknade också pojkarna. Sömntutor! Hårda bud i det berömda Mellerud ... Vi åt frukost och gjorde i ordning så vi kunde ta med oss lunch till stranden. Planen var att ta en båttur till Neptunusgrottan på eftermiddagen, men ju mer vi funderade ju mer insåg vi att det skulle bli styrigt med lunch och Arvids sömn. Vi siktade på en heldag på stranden istället. Skönt! Vi hade i flera dagar planerat dagarna efter hur väl vi trivdes på stranden, och tänkte ta grottresan när vi tröttnat på stranden, men eftersom vi trivdes bättre och bättre var vi tvungna att ta tag i planerna. I morgon bitti skulle det bli grotta, stranden fick vänta. 

Gul äggula i italienska ägg ... 

VI lekte, badade och njöt i fulla drag. Edvin gick mycket ute i vattnet, med en båt i handen. Långt ut. Långt åt sidorna. Och långt ut ... Arvid, som tidigare inte kommit igång med vattenlek förrän på eftermiddagarna, började smått komma in i det även före tuppluren. Ibland. Då sprang han, badade, plaskade och sprang undan vågorna och skrattade så han tjöt. Lite vatten i ansiktet har väl ingen dött av?

Härom dagen såg jag en strandförsäljare gå runt med väskor i olika färger, den ljusgröna såg jättefin ut. Idag kom han också förbi, och jag tittade på hans väskor. Jag försökte fråga efter den gröna, men med den begränsade engelska han kunde så svarade han bara priset. Jag tyckte givetvis att det priset var för högt, och gav ett (i mitt tycke) skambud. 5 euro. Döm om min förvåning när han godtog det utan vidare! Jag blev misstänksam och tveksam, men hade jag gett ett bud fick jag ju lov att slutföra affären. Jag valde den då näst finaste (eller den minst fula); en ljusrosa med förskräckligt fult mönster. Nåja, någon gång får jag säkert användning för den ...  5 euro är inte så mycket pengar. Den här gången heller.

Parasollet är helt underbart, hur kunde jag tro att jag kunde leva utan ett sådant? Precis som med luftkonditioneringen, varför inte använda hjälpmedlena när de finns? På eftermiddagen började jag dessvärre känna av att jag visst fuskat med insmörjning av fötter och vrister, det är lätt att glömma just de kroppsdelarna, men ack så lätt man bränner dem. Jag hann stävja brännskadan vid ett ljusrosa skede, så allt gick bra vill jag lugna bekymrade läsare med att tillägga. Att axlar och rygg blir rosatonade räknar man med på de här breddgraderna. För säkerhets skugg slappade jag lite i skuggan sista halvtimmen. Det var skönt.

Vanlig syn; strandförsäljare. 

Stora vågor för en liten man.

Stilstudie i korvätning.

Sova middag.

Stilstudie i glassätning.

Edvin tog med Arvid ut på vattenpromenad. 

På eftermiddagen gick vi hem och duschade och packade om väskan inför morgondagens båtutflykt till Neptunusgrottan. På kvällarna brukar det aldrig finnas tid till sådant, så lika bra att låta barnen få en liten lekstund medan man löser det. På morgonen vill vi ju iväg snabbt, så då har vi inte heller tid. Plötsligt fann jag ett användningsområde för fulväskan också. Den hade dragkedja, så den passar att ha på utflykt, speciellt med båt, då man inte vill att saker ska kunna ramla ur. Tyvärr hann vi int emed 17:24-bussen, så vi fick ta 18:04. Det är rätt många som åker hem från stranden då, men plats brukar finnas. Däremot är det värre med syre, för usch s varmt det blev. Tror att fläkten var trasig, för så instängd värme har jag itne upplevt tidigare bussresor. 

Vi strosade runt lite i gamla stan och försökte hitta någonstans att äta som inte var jättedyrt. Barnen har ju efterfrågat hamburgare varje dag, men de restauranger vi varit på har inte ens serverat något liknande, så vii har lite dåligt samvete. Vi lovade dem hamburgare dagen efter, då vi siktade på Mc Donalds-lunch efter båtresan. Vi hade sett ett ställe som verkade ha hyfsat billig mat, så vi gick dit. Det visade sig att de också hade bord uppe på muren, vilket vi gissar också gör sitt till för priserna. Deras billiga menyer innefattade färdigbestämda maträtter, en förrätt och en huvudrätt, ,så vi tog dem. Jonas fick spagetti med musslor till förrätt, och fisk med mixsallad till varmrätt. Jag fick spagetti och köttfärssås först och sedan en jättefin fläskkotlett med mixsallad. Barnen fick dela på en portion makaroner med köttbullar i tomatsås, det var deras "vanliga" barnrätt sade servitrisen. De delade verkligen på maträtten till barnen också, de slafsade över halva portionen på en extratallrik vid bordet. Snyggt gjort, helt kladdigt. Arvid åt köttbullarna, men inte Edvin. Det var en speciell kryddning som de var ovan. De åt som vanligt mest bröd. Det gjorde faktiskt jag och Jonas också. De hade jättegott hårt och tunt bröd, som en blandning mellan tunnbröd och hård pizzabotten. 

Pappa och Arvid innanför muren. 

Mamma och grabbarna på muren.

- Öh Du, kyparn! 

Efter en kort stund hade grabbarna tröttnat på att sitta still, och började springa fram och tillbaka och busa på muren. Lite längre upp var muren int elika hög, så där kunde de se hamnen och båtarna. Det var mycket intressantare än att äta. Tyvärr var Arvid lite i kortaste rocken så han ville ju klättra upp, vilket inte var så bra eftersom det var kanske tio meter ner till stenarna vid hamnen ... Vi hade en svettig middag, igen, med att försöka hålla ordning på kravallgruppen. En liten stund senare kom gatuakrobaterna som vi sett ett par kvällar tidigare, så de stod de stilla och tittade på dem. Den här gången behövde vi inte "betala" i alla fall, för de bemödade sig int emed att samla in pengar vid vår simpla restaurang ... Hmpf. 

När vi kastat i oss maten gick vi vidare. Klockan hade hunnit bli rätt mycket, så vi delade på oss för att hinna med det vi ville. Jonas tog med sig Edvin för att proviantera och fylla på vätskeförrådet (med naturellt vatten - kolsyrevatten hade vi att fylla en pool med ...), medan jag och Arvid tittade lite i gamla stan. Vi började med en av alla underbara souveniraffärer, där vi köpte en gummimagnet som såg ut som en t-shirt med Sardiniens flagga på. Innan det var dags att möta upp pappa och Edvin hann vi med en souvenirbutik till, där vi efter mycket om och men lyckades bestämma oss (=mig) för en tavelram i  marint tema. 

Efter ett snabbt blöjbyte på gatan gick vi mot busshållplatsen där vi skulle möta pappa och Arvid, och som tur var så hann vi gå en lov förbi försäljningsstånden också. Bra planerat. JAg hittade barnkepsar, och prutade ner dem från 8 euro stycket till två för 10 euro. Jättebra. Edvin valde en blå (till mammas stora förtret, den röda var mycket finare), men när vi provade en på Arvid så var den alldeles på tok för stor. Trots försäljarens enträgna försök att göra kepsen mindre så var den för stor. Han erkände det, och gav oss den ena kepsen för 5 euro. Toppen! Vid det läget var vi så sena till bussen att vi fick springa. Och väl vid busshållplatsen hade vi en minut till godo. Puh.

Efter en kvart hade AF-bussen fortfarande inte kommit, och vi började småprata med en italiensk kvinna. Det blev ingen djup diskussion direkt eftersom hon bara pratade italienska och inte förstod ett ord engelska, men några fraser lyckades vi utbyta i alla fall. Hon frågade om barnen var tvillingar, och påpekade att det inte rådde några tvivel om vem som var pappan. Det var i alla fall vad vi trodde att hon sade. Efter en halvtimme kom A.L.F.A-bussen, men ingen A.F. Tydligen så kunde chauffören på den bussen engelska, så vi försökte fråga var den andra bussen var. Att hon kunde engelska var kanske en överdrift, men några fraser kund ehon i alla fall. Vi lyckades förstå att A.F-bussen inte alls skulle komma. Vi kunde åka med henne, men skulle få gå en bit då. Vi kunde också, kanske hellre, ta A.P-bussen. Men, den kom inte heller. Det slutade med att vi tog nästa A.F-buss, som gick en timme senare. Så, vi hade stressat helt i onödan. Och eftersom vi inte visste när A.F-bussen skulle komma, kunde vi heller inte utnyttja tiden till att se oss omkring. Frustrerande. Edvin somnade i vagnen under tiden. Jag förstod honom, vem hade inte velat sova bort det där strulet och onödiga väntan? Han låg väldigt obekvämt. Eller, det såg i alla fall ut så. Men, nöden har ingen lag sägs det ju. Vi gick lite bland försäljningsstånden i närheten av busshållplatsen, och jag tittade efter en till hatt. Likadan som den jag hade, fast rosa. En karl ville ha 7 euro för den, samma som jag köpte min blå för. Jag tänkte pruta ner den till 5 euro, men råkade fastna vid en kvinnas hattstånd. Hon ville ha 12 (!) euro, så jag skrattade och lade den ifrån mig. 

- Okey, give 10! sade hon. Jag förklarade för henne att även det var hutlöst, och att jag inte på långa vägar tänkte ge så mycket. Hon försökte säga att det var ett bra pris, så jag kände mig nödgad att berätta sanningen; en annan karl tog bara 7 euro. Jag lämnade hatten och gick min väg, och efter ett konfererande med en karl hade hon tydligen fått godkännande att sänka priset till 7. Hoppsan. Där sprack min plan att pruta till 5, för jag hade ju redan prutat rejält. Typiskt att jag hittade en försäljare med så högt utgångspris. Nåja, hatten satt helt perfekt. (Plötsligt kände jag ju att den blå inte alls gjorde det, utan att den var uttänjd efter för mycket provande människor ...)

22:24-bussen kom som den skulle så vi kunde åka hem. På bussen satt några norskar som verkade förvirrade, så jag hjälpte dem så de skulle komma av vid vårt hotell. De skulle bo på samma som vi, och hamnade dessutom vid balkongen mitt emot ... 

Edvin sov hela vägen hem, så vi kunde bara klä av honom och stoppa honom i säng. Arvid somnade snabbt. 

Skön sovstil ... 

Arvid somnade som vanligt med Sten och Nagham under armen ...