Kort natt, och morgon vid åtta. Som vanligt. Vi börjar få in rutinerna nu. Vi börjar även påverkas av de sugande (men heelt underbara) dagarna vid havet, det höga tempot, de långa, innehållsrika dagarna och de korta nätterna. Både små och stora är lite ur form, speciellt på förmiddagarna, men på eftermiddagarna tar vi igen det med råge. Och kvällarna sen, då är vi på topp riktigt!
Vi kom till stranden vid tio, i vanlig ordning. Det var lite glesare än i går, men så var det en smula disigt också. Inte speciellt mulet eller blåsigt, men heller inte speciellt hett. Med deras mått mätt. Enligt vår inbyggda termometer så var det sommarvarmt. Både luft och vatten var lagom, och man kände ingen brännande sol vilket var synd. Det medförde nämligen att vi tyvärr glömde att smörja om oss efter lunch som vi brukade. Edvin blev en aning rosa, men verkade inte ens märka av det själv då det var nog ingen fara.
Vi hade med oss lunch till stranden, så vi åt där. Burkskinka, tonfisk i olivolja, ägg med majonnäs och lite Mascarponeost! Barnen åt desto sämre. Edvin kissar däremot massor, trots ett (tyvärr) minimalt vätskeintag. Hoppas han inte fått blåskatarr av de blöta badbyxorna eller något, det har vi ju misstänkt tidigare att han kan vara känslig för. =/
Arvid spexar med mammas hatt
Strålar mer än solen!
Vid 16 gick vi hemåt, men det är ju just på eftermiddagarna vid den tiden som barnen, framför allt Arvid, kommer igång på riktigt med vattenlek. Vi duschade allihop, sedan åt jag och Jonas lite rester från lunchen. Sedan gick de ut till lekplatsen medan jag fortsatte plocka och packa inför hemresan.
Efter ett tag fanns liksom inte mer att packa, resten fick jag lov att ta dagen efter när de flesta sakerna använts för sista gången. Vi tog en sista sväng till stan. Vi gick till Mc Donalds så barnen fick sig en hamburgare medan de lekte i parken. Under tiden tittade jag runt lite i stånden hos de afrikanska försäljarna. Antingen så står de där när de inte går på stranden, eller så är det inte samma. Svårt att se skillnad, tycker jag. De har i alla fall massor av vackra, och mindre vackra, saker. Dessvärre är det väl inte direkt något "äkta afrikanskt hantverk", men det ser ju bra ut.
När vi ätit gick vi till den gamla stan, och återvände till det lilla kaféet där vi drack kaffe, åt glass och skrev kort första dagen. Och så lånade vi toaletten. Sedan tog vi sikte på souvenirbutikerna. Jag ville köpa varsin t-shirt till pojkarna från Sardinien. De skulle få välja sig en varsin, men det fanns så otroligt många att välja mellan, i alla de färger, så ingen av dem lyckades. Till slut fick de en varsin cerise. Snygg färg på de ljusa små ullhuvudena! <3 Hoppas de kommer att vilja använda dem, bara. Det har ju varit lite si och så med nya t-shirtar tidigare ... De fick även köpa sig en varsin leksaksbil av samma dåliga kvalitet som polisbilarna. Ovärt.
När vi sedan passerade fler souvenirbutiker såg vi att vi betalat lite för mycket för dem, men man kan ju aldrig riktigt veta att man råkar handla i den dyraste affären. Någon gång borde man ju råka handla på den billigaste, kan man ju tycka ... I Sverige hade jag ju förstås inte accepterat detta, men här är jag inte riktigt så säker på min sak. Svårt att stå och hävda svenska konsumentköprättigheter på engelska (för någon som inte ens förstår språket) när man är i Italien.
Edvin och Jonas gick till Eurospin medan jag och Arvid kollade mera i gamla stan. Sista chansen att köpa fler souvenirer, och jag har sett massor jag vill köpa. Jag har ju till exempel blivit kär i det marina temat med lite blekta, kantstötta fiskebåtar, ankare, fiskmåsar och saltstänkta fiskenät ... Hittade en jättefin (liten och billig) tavelram som jag tänkte ha som minne. Jag tänkte även köpa en Sardinienkeps åt Arvid, men antingen var kepsarna för stora, för dyra eller för fula. Dessutom blev han rasande varje gång jag försökte få honom att prova någon. Så, jag fick lov att respektera det. Hans gamla solblekta Spindelmannenkeps från HM fick duga. En ny, fräsch och UNIK keps var visst inte aktuellt.
Larvigt liten.
Vi skulle träffa Jonas och Edvin vid busshållplatsen, så vi började bege oss dit. Lite i förväg också, så vi hann titta lite bland stånden ... Jag hade tänkt köpa något till min syster, och hittade en present som jag tror passar. Han skulle ha ett pris för den och jag försökte, min vana trogen, pruta ner den till 5 euro, men det gick inte alls. Jag förstod att han menade allvar rätt snart, tänk att det är så tydligt vilka som är medgörliga? Jag gick vidare och köpte portmonnän jag hade tittat på tidigare i veckan. Där begärde han 5 euro, men den här killen begärde 8. Jag protesterade och sade 5. Han tog det efter en stunds fejkad tvekan. Det var ett bra pris. (Eller, jag tar tillbaka det där. Inga priser är bra priser egentligen, men mindre dåliga. Man blir ju lurad hur som helst ...) Han hade tyvärr ingen växel, så för att kunna ge mig pengar tillbaka gatt han gå till en kiosk och köpa sig en flaska vatten och på så vis få växelpengar. Jag hann bli otroligt stressad av att vänta, men när han berättade vad han gjorde försvann ilskan. Det var rätt fint gjort.
Jag fick springa till bussen för att inte missa den, men jag hann i tid. Jag hann till och med köpa den där presenten till min syster. Jag skulle lämna fram jämna pengar, de sista mynt jag hade kvar, och upptäckte att de inte räckte. Han blev sur, men godtog min lilla prutning på 30 cent. Helt oplanerat. Jag ville inte spräcka min tioeurossedel sista dagen.
Bussen kom, och vi tog plats. Vi hade tänkt åka hem och sova, men tanken på de underbara leendena från La Pergola gjorde att vi tvekade. Skulle vi göra ett stopp där, trots att klockan var så mycket? Tja, den var ju bara 21, och eftersom vi ändå skulle åka hem i morgon så kvittade lite extra trötthet. Bäst att köra på medan vi var där. Vi frågade pojkarna om de ville stanna till vid bilarna, och svaret lät inte dröja på sig. Vi klev av bussen en hållplats tidigare. Två pojkar sken mer än solen (skulle ha gjort om den varit uppe ...)!
Vi väntade tills de andra barnen kört färdigt så att de fick vara ensamma på banan. Sedan fick de en varsin åktur. Tyvärr var den rosa motorcykeln trasig idag så Arvid och Jonas åkte en svart i stället. Edvin åkte "den snabbaste bilen", den gulvita. Sedan gick vi in och kollade på deras (jättedyra) souvenirer. De hade fina barnkepsar, men Arvid vägrade åter igen att prova. Han bara skrek "pinna!" (=Spindel. Som i Spindelmannenkepsen.) Suck. Okejdå. Du slipper! Envisa unge ... *muttrar*
Ett litet barns kulle åka häst och vagn, men när föräldrarna stoppade i myntet blev barnet ledsen och ville ut. Då lyfte Jonas i Arvid, men han blev också ledsen. Då lyfte vi i Edvin. Han tyckte det var kul, den lilla stund som var kvar. =)
Längtande blick mot bilarna ...
Vi gick sedan hemåt, nöjda med kvällen och hela vår underbara vecka. Detv ar dags att natta barn, men precis när vi kom innanför dörren till lägenheten så började Arvid gny om sin nya bil. Vi hittade den ingenstans, så Jonas gick tillbaka till La Pergola för att leta så inget annat barn skulle sno den. Lagom när han nästan var framme hittade vi den, i lägenheten. Nåja, tur den kom tillrätta. En skön kvällspromenad har ingen dött av.
Medan Jonas nattade barnen packade jag ytterligare lite saker innan det var dags för sista kvällsfikat på balkongen. Vi hade riktigt vuxenmys med vin, kaffe, kex, mascarpone, mjukost, gurka, vatten, valnötter, choklad, snittkakor, chokladbollar och ananas från McDonalds. Livet!
Sedan försöka sova. Sista natten med mopederna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar